Ivanhoe
7 Days

Ivanhoe är kanske inte ett namn man i första hand sammanlänkar med metal, men detta tyska band har trots det valt att kalla sig just Ivanhoe. Deras nya album heter 7 Days och det är deras sjunde album, vi på Hallowed stiftade bekantskap med dem för deras Systematrix album som släpptes 2013. Det var ett album vi uppskattade och nu är bandet alltså tillbaka med ett nytt under av progressiv metal, eller? Bandet har fått ersätta lite medlemmar sedan sist, bland annat rösten är ny men de har också fått ersätta trumslagaren så kvintetten är till 40% ny.

Progressivt, tungt, egentligen mer tungt än progressivt tycker jag att det musikaliska är. Bra röst på den nya sångaren som vi känner igen från band som Winters Bane och Powergod för att nämna ett par band där han hörts. Också väldigt bra produktion, pampigt tycker jag att man kan beskriva det som, kanske inte riktigt lika digitalt som sin föregångare men de håller det återigen ganska enkelt och överkomplicerar det inte, speltiden är acceptabel och det slutar kul om man bortser från det tråkiga livespår som de slängt med som bonus. Det sistnämnda är något jag inte kan begripa, vad tror man sig vinna på att slänga med onödiga och ganska taskigt inspelade livespår på ett album?

Jag tycker att detta är ett bra album, sköna melodier och bra sångare kröner definitivt inrättningen. Inte lika bra som senast dock och kanske också lite av ett steg tillbaka i jämförelse. Det jag främst saknar är spår som står ut, albumet känns lite jämntjockt och även lite långt om jag ska vara helt ärlig – dessutom är jag som jag redan varit inne på inte speciellt fanatisk till onödiga bonusspår, denna gång i form av ett illaljudande livespår. Detta bonusspår är väl i sig inte så dåligt men kvalitén i ljud jämfört med resten av albumet gör det till en smärtsam avslutning, en som inte känns värdig ett riktigt bra album. Fans av Ivanhoe lär nog inte känna sig alltför besvikna med vad de får för det är i samma stil som tidigare och det levereras på ett väldigt bra sätt, jag saknar dock lite spets.

Inget spår griper tag i mig och jag känner det lite som att albumet är ganska uddlöst. Det är väl framfört, väl producerat och känns väl genomarbetat men det saknas det där lilla sista, den där udden som gör ett bra album bättre. Kanske skulle det vara bättre driv, kanske lite råare, jag vet inte riktigt vad det är men något saknas och jag kan inte undgå att tycka att de gjorde det betydligt bättre senast. Det är inte mycket som skiljer men tillräckligt mycket för att det ska göra en stor skillnad. Så utan att jag ska inveckla mig alldeles för mycket i musikaliska komplexiteter kan jag avsluta med att konstatera att det är ett album som är bra men det tar mindre än sju dagar att tröttna på det.

HHHHHHH