Feanor Omega
Anima

Österrikisk atmosfärisk svartmetall i regi av en herre som kallar sig Feanor Omega. Detta album som kallas Anima är det första albumet för detta epitet och det har ett lågmält omslag som faktiskt ser ganska spännande ut. Femtiotvå minuter på nio spår är vad de har att erbjuda den som vill sätta sina tänder i albumet, såsom jag har gjort under en viss tid nu. Det är ett projekt vars medlemmar har stor erfarenhet från mången mörkt band och nu har det blivit detta.

Det är atmosfäriskt, så mycket kan jag säga och beskriva det som. Man skulle kunna kalla det ganska djupt, det varieras med lite kvinnlig sång, lite vrålsång och lite maskulin sång men väldigt mycket instrumentala passager.  Tempot är lågt, känslan är ganska dramatisk och produktionen är av god klass, ljudbilden tycker jag är riktigt bra. Vrålsången är inte bra, klarsången är okej. Variationen finns men ibland kan det bli lite långdraget, lite segdraget och kanske till och med en aning sömnigt. Fans av genren kanske kan finna mer variation i det än vad jag kan, jag tycker mest att det är ett snyggt ljudlandskap men kanske inte så mycket driv i låtarna.

Det är inte ett dåligt album, det är riktigt underhållande i sina bästa stunder men i stort blir albumet lite för långdraget, lite för segt och de partierna där det vrålas är dessutom lite för dåliga. Det hade kunnat vara riktigt bra men det når inte hela vägen fram, inte riktigt ända fram. Det är imponerande producerat och väldigt välgjort på många sätt men jag hade gärna sett lite mer driv och framför allt lite mer dynamik. Fans av så-kallad atmosfärisk svartmetall kan säkert uppskatta detta, för oss andra är det nog mer ett stycke snygg bakgrundsmusik med några störande vrål här och där än något annat.

Det börjar bra men allteftersom albumet fortskrider tappar jag intresset och mot slutet av albumet orkar jag inte ens fokusera på vad det är jag lyssnar på. Det är helt enkelt ett album som hade potential att bli riktigt bra men som i slutändan inte riktigt når hela vägen fram. Jag är halvt imponerad och halvt uttråkad kanske man kan beskriva det som, hyfsat helt enkelt – fans av genren uppskattar dock troligen detta.

HHHHHHH