Evil
Shoot the Messenger

Lustigt nog har danska Evil ganska mycket gemensamt med det brittiska bandet Hell, inte bara i att de har ondskefulla namn. De är ganska lika varandra stilistiskt och även att de båda gjorde något alster i mitten av åttiotalet innan de helt försvann för att sedan återvända som kultband de senaste åren. Det sägs att Evil var bland de första banden att definiera Speed Metal-genren, idag består de dock endast av ursprungsmedlemmen Freddie tillsammans med sångaren Søren, det är Freddie som skrivit allt material och spelar alla instrument. Vad jag alltid brukar undra är hur obskyra band i pressutskick kan beskrivas som viktiga kuggar i uppbyggnaden av en genre och ses som kultband, Evil har en skiva bakom sig och det var i sig inte ens en fullängdsskiva. Och ses som föregångare till europeisk heavy metal när denna skiva släpptes 1984, Iron Maiden, Accept, Judas Priest är en trio europeiska band som kom tidigare och nämns som föregångsfigurer och varför inte Hell som släppte sin första demo 1982? Jag har svårt att se hur Evil Passar in som förgrundsfigurer där.

Musikaliskt är det heavy metal, tungt med lite skrikig sång och mycket energi. Ganska bra produktion där det behåller en liten känsla av opolerade hörn samtidigt som det känns modernt och ganska nyskapat, dock inte direkt nyskapande och inte alls så ondskefullt som bandnamnet vill göra gällande. Åtta låtar finns på albumet, låtar med bra driv och tillräcklig variation för att inte speltiden ska kännas för lång, det ska dock nämnas att det nog kan vara ganska svårt att hävda att 33 minuter är för lång speltid. Men visst är låtarna till stor del av ganska lika karaktär, därav kanske den korta speltiden då de kan tänkas ha varit lite förnuftiga. Det kanske också ska tilläggas att det är musik som är ganska lätt att ta till sig, heavy metal med lite inslag av speed/thrash metal – kanske inget som sticker ut jättemycket om man säger så.

Det är inget dåligt album, tvärtom. Däremot är det kanske inte direkt ett album som utmärker sig speciellt mycket, jag kan tycka att det känns lite väl anonymt för att verkligen förundra. Sådant som beskrivs som kult har man också högre förväntningar på, man vill att det skall vara något speciellt – ett schysst album räcker inte för att imponera i sådana fall. Jag tycker att Evil gör det bra, med bra energi, schyssta låtar, ett väldigt driv och ganska passande sång tycker jag att de levererar ett fint hantverk. Det når dock aldrig de där riktigt höga nivåerna, jag tycker inte att de rår på banden som står över dem i heavy metal-hierarkin. De behöver göra något som känns mer speciellt om de vill sticka ut, de som gillar liknande musik tycker säkert att Evil är ett band att uppskatta men även om jag tycker att det är bra kan jag inte riktigt se något som är större än mycket annat som släpps, därav ett mittenbetyg.

Så skjut inte budbäraren, jag skriver bara hur jag uppfattar det och lägger ingen mer värdering än så i det. Och även om albumet kanske inte glänser våldsamt mycket så finns där trevlig musik och spåret som kallas I Could be Your Hero är väldigt bra tycker jag. Jag tror inte att heavy metal-fans som införskaffar detta album kommer att bli direkt besvikna, det bjuds på skön musik så man kan ju inte ha alltför mycket klagomål. Som kritiker är det dock svårt att se vitsen med att återväcka ett dött band för att släppa ett album som inte är fantastiskt.

HHHHHHH