Dead Lucky
Sons of Lazarus

Ja nog ska man vara extremt lyckosam om man är Lazarus son och fortfarande vid liv, Sydafrikanska Dead Luckys debutalbum beskrivs som ett album om sex, droger och rock. Grejen är den att skivbolaget skickar påminnelser om detta album lite stup i kvarten och skriver att jag inte ska glömma att kolla upp 2015-års bästa tungrockalbum – det är ett påstående som alltid väcker viss irritation hos mig som recensent och kritiker, hur fan kan de veta om det då deras uppgift är att marknadsföra sina album? Kan de verkligen vara kritiska nog att bedöma en sådan sak och hur många av de andra albumen i genren som släppts eller släpps i år har de hört? Många frågor och inte så många svar när klichéer staplas och Motörheadreferenserna ibland blir lite väl påtagliga.

Det är enkel hårdrock med medföljande whiskeyrock och simplistiska riff och melodier. Inga överraskningar eller konstigheter här inte, sångaren är lite tråkig – eller inte så lite tråkig. Produktionen känns typisk för genren och låtmaterialet är inte speciellt varierat över en speltid om knappa 45 minuter över ett dussin låtar som likaväl skulle kunnat vara skrivna av Kilmister, Danzig eller någon annan av forntida band ur denna genre. Det är en genre som tjatats ut till tristess redan för flera decennier sedan och det är knappast så att dessa sydafrikaner återuppfinner eller återväcker denna trötta genre, det är mer tvärtom om jag ska vara helt ärlig.

Visst det är inte ett album utan förlåtande drag, det låter ganska bra med låtar som delvis rycker men som aldrig riktigt lyfter. Jag vet inte vem som ska tilltalas av detta, nostalgikern kommer att tycka att det var bättre förr och den som söker nya musikaliska bekantskaper kommer att skumma över det och snabbt inse att det finns bättre val därute i den musikaliska djungeln. Så vem är det för? Är det bara ett band som vill tillfredsställa sin egen skaparlust? Hursomhelst så är det ett hyggligt album men jag saknar verkligen lite spets och även lite energi då det känns en aning tafatt, kanske har de varit lite försiktiga och hållit sig för mycket till mallen – lite energi och lite riktigt rebelliskt tänkande hade inte skadat.

Svårt att se hur någon ska verkligen ta detta till sig, många band har gjort bättre liknande musik och sångaren är ganska tråkig och låtarna saknar den energi som skulle kunna få dem att verkligen lyfta. Dead Lucky har nog inte varit helt lyckosamma, det återstår att se om de har något gemensamt med Lazarus och återuppstår starkare än någonsin till nästa album – detta kan vi dock avfärda.

HHHHHHH