Champlin Williams Friestedt
CWF

Champlin, Williams och Friestedt har slagit sina påsar ihop och gjort ett album, de har tidigare kamperat ihop när de gjorde en turné och en DVD som blev väldigt framgångsrika. Och det är förstås inga dåliga namn, Champlin kanske mest känd som sångare I Chicago, Williams är sångare i Toto och Friestedt är en kompetent gitarrist och producent som tidigare gjort ett album med Joseph Williams, ett som jag recenserat för några år sedan. Detta album ser typiskt melodiöst rockigt ut, precis som man förstås bör kunna förutsätta att det kommer att handla om något sådant när dessa namn står på framsidan, jag hade varit väldigt förvånad om det varit dödsmetall.

Melodiös rockmusik som kanske bäst beskrivs som en hybrid mellan Toto och Chicago, väldigt melodiöst med två karaktäristiska röster och väldigt tydliga melodier. Ganska medryckande och lättillgängliga låtar som ändå har ett bra djup som gör att det håller för många genomlyssningar. Bra sångare, både Champlin och Williams sjunger väldigt bra och lyfter låtarna en del. Det märks att det vimlar av kompetens på detta album, det är riktigt bra framfört och producerat och jag är ganska säker på att fans av melodirock kommer att uppskatta vad de får höra. Speltiden är också sansad så det bör inte föreligga någon större risk för att det blir tjatigt.

Vad man däremot kan anmärka på är kanske bristen på originalitet för det finns inte alltför mycket sådan, det låter som jag redan varit inne på som Chicago och Toto. Det är förstås något som är lite handikappande om de hade önskat nå de riktigt höga poängen men höga poäng förtjänar de definitivt för att det handlar fortfarande om ett väldigt trevligt album med riktigt bra låtar, bra melodier, grymma sångare och en tilltalande stil. Jag kan varmt rekommendera detta till er som gillar band som Chicago eller Toto.  Det är riktigt underhållande och jag tror att ni som kollar upp det kommer att finna albumet väldigt tilltalande, jag gör åtminstone det.

Andra spåret Aria är min favorit på albumet, det är ett riktigt vasst spår och ett som gör att man gärna kommer tillbaka till albumet – något som fångar intresset och gör att man vill höra albumet igen. Avslutningen kan bedömas som lite tam, lite väl mesig kanske men jag tycker ändå att sista spåret är ganska underhållande men om man ska klaga så är det ändå på avslutningen man ska göra det. CWF är hursomhelst ett väldigt trevligt och underhållande album som man bara kan ogilla om man är riddare med ett hjärta av sten och i vår senaste undersökning visade det sig att dessa är i en förvinnande minoritet bland våra läsare och därför kan jag varmt rekommendera detta album till dig.

HHHHHHH