Cats in Space
Too Many Gods

Katter i rymden, det låter som en dramatisk utveckling – har de små liven lyckats drömma sig till spännande rymdfarkoster och förmågan att färdas långa avstånd i rymden i jakt på matdelikatesser att tröttna på? Omslaget tycks indikera något sådant och på det hela taget måste jag utnämna detta till det bästa album jag sett – innan jag hört det alltså. Omslaget är roligt och snyggt. Bandet är från den stora Britannien och jämförs med band som ELO, 10cc, New England och så vidare. Men så är ju medlemmarna från tiden då sådana band var stora och flera av dem har medverkat och skrivit låtar för flera stora artister som bland annat tidigare nämnda 10cc. Medlemmarna har över trettio års erfarenhet i musikbranschen så de har uppenbart upplevt både bättre och sämre år skulle jag tro. Hursomhelst, om man vill ha bra betyg i Hallowed kan man inte leva på gamla meriter och ett snyggt omslag, kan Too Many Gods verkligen leva upp till löftet som avges?

Deras musik är melodiös poppig rock musik som får en att tänka på nämnda band men också flera andra som REO Speedwagon, Cheap Trick och ännu fler men jag orkar inte skriva fler bandnamn nu. Det byggs på klämkäcka refränger, starka melodier, mycket keys, en del blås och en kompetent rocksångare och lite körer. Produktionen är alldeles fantastisk, faktum är att du ur den produktionsmässiga aspekten knappast kan hitta något att klaga på. Albumet är av acceptabel speltid och variationen är bra så det finns definitivt många drag som kan anses som väldigt positiva. Det är musik som stilistiskt känns igen från tid som passerat men de har givit sin egen spinn på saken och jamat fram något som trots att det är välbekant samtidigt känns oväntat fräscht, speciellt när man lyssnat ett par gånger och det trots att detta kan vara den genre jag är som mest bekant med överlag.

Vad ska vi då säga om kvalitén? Att den är fantastisk? Det tycker jag att den är, detta är definitivt ett av årets bästa album och ett av få som når ett så högt betyg i år. Jag har egentligen ingenting alls negativt att säga om detta album så min recension blir ganska mycket som en normal internetrecension, ett av de högsta betygen och en liten hyllningssång. Till och med Pepper tycker att dessa rymdkatter är roliga och han är ganska kräsen överlag. Det enda man kanske kunde önska sig var lite mer anspelning på katterna men det står inte direkt och faller med den saken och även om detta album skulle falla pladask så skulle medlemmarna stå sig väl och landa på fötterna, speciellt om fallet var högt nog. Jag kan nog inte göra annat än att konstatera att jag inte ofta får bättre album än detta när jag vittjar magasinets alla brevlådor, det är album som detta som gör att det fortfarande känns värt att skriva alla dessa recensioner och gå igenom alla dessa mediokra skivor som jag skriver om, hoppet om dessa få fantastiskt roliga album man kan spendera hela dagen att lyssna på är höjdpunkten.

Det vore dumt att försöka plocka ut en favoritlåt på detta album då det finns ett helt album av dem men kanske att titelspåret, Unfinshed Symphony och några till är extra minnesvärda. Katterna leverera definitivt och då menar jag inte spyor, hårbollar och fulla kattlådor utan riktigt trevlig underhållning, nu ska jag bara se till att införskaffa denna på vinylskiva. Katter med klös, det är vad vi får här.

HHHHHHH