Sonic Station
Next Stop

Nästa stopp för den soniska stationen är den svenska konstellationens andra album som klurigt nog fått namnet Next Stop. Av omslaget att döma verkar de vara en aning sena, eller så är hon som ska kliva på vid nästa stopp ute i sista minuten. Ett ganska tänkvärt omslag som kanske inte direkt avslöjar vart resan från stationen tar vägen, klart bättre omslag än på debuten som såg dagens ljus för lite över två år sedan. Det sägs att de nu fokuserat mer på AOR-sidan av sin musik med stilistik lite mer uppåt och lite mer kraftfullt med mer utrymme för gitarr och sådant.

Det varieras manlig och kvinnlig sång på albumets elva låtar som visar upp en hyfsat stor variation mellan lite rockigare musik och lite mer finstämd musik. Kanske lite mer kraft än senast det begav sig men fortfarande åt det lite mindre kraftfulla hållet av genren. Ett band som Chicago är en hyfsad jämförelse skulle jag vilja säga. Sångare Boding som är den manliga sångarvarianten har en ganska typisk högtonad AOR-stämma med Marika som står för kvinnosången är lite mer år Anette i tidigare Alyson Avenue och Nightwish. Väldigt kompetent producerad musik, ljudbilden är modern och snygg. Definitivt välgjort och imponerande på många sätt, ett väldigt kompetent band detta.

Bra låtar överlag men samtidigt känns många av dem väldigt anonyma, precis som senast griper det inte riktigt tag i mig och jag finner mycket av albumet bra men samtidigt ganska intetsägande. Det är lite synd tycker jag eftersom det finns stor potential här och i sina bästa stunder är detta album riktigt vasst, synd bara att dessa är färre än de inte lika bästa stunderna. Nu ska vi dock säga att jag tror att detta band och detta album säkert kommer att tilltala många även om mycket av det saknar det där lilla extra som gör att ett album sticker ut i en genre som är rejält överbefolkad och dessutom ökar exponentiellt.

Bäst är den inledande trion låtar och avslutande Hide and Seek, speciellt de två av dessa där Marika står för sången. Då blir det alldeles fantastiskt, speciellt i tredje spåret Brighter After Dark som troligen är albumets ljuspunkt. Även avslutande Hide and Seek är riktigt bra och om allt vore av denna kaliber skulle jag inte kunna undgå att hissa detta album till skyarna. Imponerande produktion, starka höjdpunkter och en del ganska intetsägande spår ger ett album som är väldigt bra men skulle kunna ha varit betydligt bättre.

HHHHHHH