In Faith
There’s A Storm Coming

Det är en storm på väg in, en musikalisk storm som skryter med fantastiska recensioner på hemsidan, fem av fem, tio eller nio av tio och så vidare. Betygen överlag på internet är fantastiska, å andra sidan kan det sägas vara sant när det gäller 60-70% av alla skivor jag recenserar. Så man ska nog inte ta de flesta recensenter på internet på alltför stort allvar med tanke på att de flesta enbart ger positiva betyg. Om vi då bortser från irrelevanta recensenter och fokuserar på bandet så är In Faith är ett brittiskt band med erfarna musiker och snyggt skivomslag. Att det handlar om melodirock bör vara tydligt för den som läser på lite om musikernas bakgrund och vilka som arbetat med albumet, alla har bakgrund i diverse melodiösa hårdrock och rockband, en del av dem bra andra ganska ointressanta.

Jag kan direkt säga att jag avfärdade våra två högsta betyg redan första gången jag hörde detta album eftersom det bygger alldeles för mycket på beprövade musikaliska mallar för att nå något av dem. Det är klassiskt melodiös rock, kanske AOR för den som gillar den typen av genrebeteckning. Imponerande snyggt producerat, riktigt bra sång och snygga melodier. Klassiska grepp som imponerar varje gång man hör det. Det är musik som många har lätt att ta till superlativer för att beskriva och där de högsta betygen ofta duggar tätt och varje album är årets bästa. Många recensenter anser att ett tjugotal album av den här karaktären varje år är tidlösa klassiker. Det går inte ihop, de gör musik på ett sätt där det knappast spelar någon roll hur bra de är, de kan ändå inte gå till historien eftersom andra har redan gjort klassikerna i denna stil för länge sedan och man måste komma med något nytt för att addera till dessa.

Men ett riktigt bra album är det, ett av årets vassaste i genren. Ett album jag gärna lyssna på om och om igen, det är lätt att ta till sig samtidigt som det finns en del djup där. De spelar på det som är bra i genren och även om de knappast kommer att gå till historien så är ett fantastiskt trevligt album att lyssna på, det går lätt att köra på repeat i skivspelaren. Det är också ett album med bra variation och en speltid som hålls sansad med 47 minuter över de elva spåren som tar dig till ”the bitter end”. Det är imponerande bra, knappast nyskapande och knappast fantastiskt eftersom det är en vidareutveckling av något som många skapat förr, ungefär som all modern teknik. Det är märkligt hur vi människor gått från att vara nyskapande och innovativa till att kopiera och förbättra andras idéer, vart har äventyrslutan tagit vägen? In Faith är jävligt bra, inget snack om det men det saknas något, det finns inget under ytan när man börjar analysera det lite djupare - något de förstås hoppas att man inte gör.

Låtar som Radio och Addicted är medryckande och står ut lite över de andra låtarna på albumet som är riktigt bra som helhet. På ett sätt kanske jag inte är imponerad av detta band, på ett annat sätt är jag väldigt imponerad. De lyckas verkligen underhålla och de har satt samman en imponerande samling låtar och när man bara lyssnar på det i bilen eller när man arbetar tänker man inte på hur många gånger man hört det förr utan snarare på hur jävla bra det faktiskt är. Så om du gillar melodiös rockmusik kan du inte missa detta album, det är väl värt att sätta tänderna i. Kanske ingen musikalisk storm på inblåsande över världen men väl en behaglig sommarbris av okomplicerade sköna rocklåtar.

HHHHHHH