Impaled Nazarene
Vigorous And Liberating Death

Finska Impaled Nazarene har varit med en stund, deras första album såg dagens ljus 1992, nu 22 år senare kommer ett nytt album. Sin genre trogen bjuder det albumet på ett fult skivomslag och en löjlig titel. Men vi ska självklart inte avfärda finnarna på grund av det, jag har faktiskt lyssnat på albumet ett par gånger för att bilda en uppfattning om det. Det handlar om bandets tolfte album, och som vanligt är det hårt och brutalt och allt det där, åtminstone om vi ska tro pressinformationen.

Det låter som man kan föreställa sig utifrån skivomslaget, inga överraskningar här inte. Men så är ju inte svartmetallen direkt känd för att erbjuda något nytänkande, deras fans gillar ju inte när saker ändras. De driver på hårt och rejält sin vana trogen. Hyfsat tungt och allt det där, högt tempo är det också men precis som så ofta med sådan musik tenderar allt att klumpa ihop sig till en musikalisk svartmetallsmet. Produktion typisk för genren. Variation typisk för genren, det vill säga ingen. För den som söker melodi och originalitet kan söka sig någon annanstans. Det är i alla fall kort och koncist, precis som genrens musik måste vara för att någon lyssnare ska orka ta sig igenom det konstanta audiella överfall musik som denna är.

Kvalité, kvalité, kvalité, vad är egentligen kvalité? Är det beroende av vilken genre det handlar om? Är det hur väl det tilltalar en bredare publik? Är det något helt annat? För mig är kvalité det vi får från musik som tilltalar oss, musik som är bra. För mig som recensent är kvalitativ musik sådan som får mig att tänka, som väcker en, som låter bra. Det finns många begrepp att använda och inget av dessa passar in på detta album. Impaled Nazarenes senaste album är en musikalisk sörja som är lika brun som en risig brunbjörns diarré. Jag är föga imponerad om man säger så.

När jag lyssnar på detta blir jag så oimponerad att jag vill kräkas. Jag hatar nog faktiskt det här albumet lika mycket som jag hatar Apples senaste version av OSX, jag kan dock inte svara på om Impaled Nazarene också blir sämre för varje gång de släpper nytt. Hursomhelst kan jag konstatera att detta album är ungefär lika mycket värt som OSX Mavericks, det vill säga att det inte är värt en krona.

HHHHHHH