Expulsion
Certain Corpses Never Decay

Vissa kadaver ruttnar aldrig påstår titeln till denna samling demomaterial Vic Records grävt upp under en sten någonstans. Frågan är om det finns så mycket mer gammalt jox att gräva upp i den svenska jorden. Expulsion är annars ett band som delat/delar medlemmar med Tiamat och dess föregångare Treblinka. Och Tiamat är ju ett hyfsat band, kanske finns det något att gilla här? Å andra sidan har inte Vic Records tidigare skivsläpp direkt tryckt på rätt knappar för min del, kanske denna gång?

Kanske inte. Musikaliskt är det gammeldags lågbudgetinspelad dödsmetall. Smutsigt, rått och opolerat är det, sången känns trög och oinspirerad. Produktionen är som sagt billig, det känns inte som att alltför mycket tid är lagd på att skapa den snyggaste produktion som är möjlig att få till. Inte den djupaste skapelse jag stött på i mitt liv. Det känns som en ganska typisk traditionell dödsmetallskiva, kanske med ett par thrashinslag, det hela känns som något från en svunnen tid. Daterat är ett bra ord för det och tack vare att det är en relik från en svunnen tid som också råkar vara en kompilation tycks det vara okej att kasta in så mycket material som möjligt. Speltiden är över timmen och låtmaterialet känns väldigt stereotypt, man kan väl inte direkt kalla det varierat om jag säger det så.

Nu tillhör jag ju knappast detta albums tilltänkta målgrupp så min åsikt kanske inte betyder så värst mycket. Men detta album har ingenting som tilltalar mig, det saknar låtar som intresserar, sången är urusel och produktionen likaså. Titeln känns missvisande, detta material har väl snarare ruttnat sedan 90-talet än inte ruttnat. Det känns unket, gammalt, luktar mögel och fukt, likmaskarna krälar ur bandmedlemmarnas ögon och öron samtidigt som instrumenten faller i bitar efter att ha ätits av skadedjur under tjugo års tid. Gäsp, det är mitt bestående intryck. Jag ska dock inte såga för hårt, som jag redan nämnt är jag nog inte den tilltänkta målgruppen. Kanske är inte heller min åsikt värd ett skit men nu har vi skrivit om detta album, gilla det eller ej. Jag gillar i alla fall inte albumet.

Jag försökte tänka ut något positivt att säga men jag kan faktiskt inte komma på något som jag uppskattar med detta album. Det är för långt, för segt, för ihåligt, för dåligt producerat och alldeles för simpelt för att tilltala mig. Det är ointressant helt enkelt. Jag kan dock tänka mig att samma folk som gillar de norska kyrkbrännarna, eller alla andra upptänkliga jordkällarband som finns där ute också finner denna samling låtar väldigt intressant. Mer tror jag inte behöver sägas, jag har hört mer intressanta byggarbetsplatser än detta oljud. Inte direkt imponerande om jag säger så.

HHHHHHH