Dead City Ruins
s/t

Tracks
1. Hapenzella
2. Til Death
3. D.I.B.
4. Hurt
5. Shot Through
6. Blue Bastard
7. Broken Bones
8. Dio
9. Bloody Tools
10. Rock N' Roll Damnation (bonus)


Band:
Whitfield Crane - vocals
Thomas Cain - guitar
Sean Blanchard - guitar
Andrew Alkemade - drums
Anthony Alkemade - bass


Discography:
Midnight Killer (2011)


Guests:
whitfield Crane - vocals


Info:
Recorded at Pony Music, Hallam
Mixed, mastered and engineered by James Lugo
Bonus track mixed, mastered and engineered by Troy McCosker
Vocals engineered by Troy McCosker
Bass performed by Michael Quee
Drums performed by Danny Leo

Released 2014-10-24
Reviewed 2014-10-15

Links:
deadcityruins.com
youtube

metalville

”Australiens mest rövsparkande rockers” inleds pressinfon som bifogades med detta album. Det ser onekligen ut som klassisk hårdrock om man tittar på skivomslaget, klassisk symbolik med örnen och ormen. De sägs ta sin inspiration ur 70- och 80-talets metal med lite bluesiga riff och en lite punkrockig attityd. De sägs vara arbetarklasshårdrock, arbetarklass är inte min kopp te så jag hoppas att det finns lite mer sofistikation än det. Men visst, det finns bra blåjeansmusik också men den är sällsynt vilket kanske beror på att jag har svårt att tänka mig att gå i blåjeans själv. Nåväl, vad ska vi då säga om detta album?

Arbetarklassrock är väl ganska korrekt, blåjeans, skinnjackor och lång kalufs är vad det handlar, det låter så och det är så de ser ut dessa australier. Skivbolagets beskrivning känns helt korrekt, vilket inte direkt hör till vanligheterna och det musikaliska bygger på klassiskt ramverk med riff och melodier vi snabbt kan spåra inspirationen till. Det är igenkänningsmusik för grovarbetaren med smutsiga händer, klassiskt men med en modern ljudbild. Det finns också ett par inslag av lite doomigare grejer och lite annat så det är faktiskt en ganska hyfsad variation över albumet vilket förstås alltid kan beskrivas som bra eftersom det inte blir direkt spretigt även om jag tycker att andra spåret känns lite malplacerat sett till resten av albumet.

Ganska långt album, jag har inte någon koll på exakt hur långt men det känns långt. Hyfsat bra album, inget jag kan beskriva som förändrande av rockhistorien direkt och kanske egentligen också mest lämpad till fans av just den genren. Det är dock för bra för att bara avfärda så det är ett sådant där album som passar perfekt med ett mittenbetyg för att musiken har ungefär lika långt till att sågas som att hyllas, då är en plats mitt på skalan perfekt.

Andra spåret är bäst, det känns dock inte helt passande på albumet så det är ett tveeggat svärd det där spåret men det gör definitivt albumet värt att lyssna på. På det hela taget blir det dock lite mer blåjeans än vad jag orkar med i längden men det är ett okej album att köra bil till och vad kan man mer önska? En hel massa men man får inte alltid vad man önskar men i Dead City Ruins andra album får du ett hyfsat rockalbum.

HHHHHHH

 

 

Label: Metalville
Tre liknande band: Black Sabbath/Led Zeppelin/Guns ‘n’ Roses
Betyg: HHHHHHH (4/7)
Recensent: Daniel Källmalm

read in english