Butcher Babies
Goliath

Det luktar massaker när Butcher Babies spelar, det är i alla fall vad de själva hävdar i öppningsspåret på denna debutskiva. Bandet består av två kvinnliga frontfigurer och tre manliga instrumentalister som tillsammans spelar modern dödsmetall utan tydliga riktlinjer.

Kanske är jag inte tillräckligt modern, men jag har väldigt svårt för denna omelodiösa form av dödsmetall. Den är relativt progressiv med mycket tempobyten och tvärvändningar med plötsliga sidsteg och U-svängar när man minst anar det. Detta i sig behöver inte vara ett bekymmer men när det kommer paketerat med kvinnligt vrål som låter som det är inspelat i en förlossningssal känns det en aning frustrerande att inte få något som bara rullar på.

Öppningsspåret, I Smell A Massacre, är 'Goliath's bästa låt enligt mig men det är inte en låt jag fastnade för omedelbart, speciellt inte det tio sekunder långa öppningsvrålet som förmodligen skulle ge tjejerna en slutaudition till i en nyversion av The Exoricist om en sådan var aktuell. Albumet ebbar efter detta spår alltmer ut i ett klocktittande som eskalerar i att jag flertalet gånger stängt av skivan ungefär halvvägs in på de 54 minuterna, ungefär runt titelspåret eller strax därefter.

Butcher Babies största problem känns som det ligger i de mindre aptitliga sångerskorna men det är långt ifrån deras enda bekymmer i mina ögon. Musiken känns mest bara krånglig för krånglighetens skull - som att detta skulle göra dem till bättre musiker eller något. Att man helt tappat rytmen och flödet och pumpar på med nu-metal-bas i de tomutrymmen som uppstår när de övriga instrumenten verkar gå på obligatorisk fikarast ett par gånger i varje låt lämnar mig enbart frustrerad. Anledningen till att jag ändå gillar öppningsspåret är för att det har en så skön, utdragen refräng, vilket övriga 10 låtar saknar. Det blir en del grindande, många avstyckade låtar och ett evigt vrålande på 'Goloiath'. En del fungerar hyggligt men mycket är mest bara jobbigt att lyssna på. Dessutom är produktionen en aning rörig.

Det finns, som sagt, ljuspunkter på skivan. Utöver första spåret dyker det upp delar i de flesta låtarna som tillfälligt ger en förhoppningar om att något bra är på gång, men tyvärr lyckas de aldrig förvalta det bra de bygger upp. Musiken är för ostrukturerad, produktionen för rörig och sångerskorna inte tillräckligt duktiga för att det här ska kunna ros iland. Jag tycker det låter som en av dem kan vråla ganska hyfsat och att den andra är rätt okej på klarsång, men nu försöker sig båda på bägge grejerna och det är de inte bra på. De borde dela upp sina sångarroller så en gör det ena och den andra det andra.

'Goliath' är inte apdålig eller helt värdelös, den är bara inte något vidare bra. Jag tror absolut det finns folk som gillar detta men jag tillskriver mig inte en av dem och ärligt talat känns det som att de behöver slippa lite mer på sin akt innan de är redo att göra några storverk med den här musiken. Det var ett bra försök, men det behöver finjusteras.

HHHHHHH