Alex Carole And The Crush
Vol. 2: The Death of Alex Carole

Alex Carole och hans Crush är tillbaka med den andra volymen i deras musikaliska encyklopedi, fyndigt nog kallad Vol. 2 med undertiteln The Death of Alex Carole. De är från Fagersta/Örebro sägs det och sedan sin första volym har de arbetat med att renodla sin musik och hitta den plats i musikfloran där deras musik tillför mest. De påstås att Vol. 2 som släpps på egen etikett presenterar resultaten och visar upp bandet till dess fulla potential. Det låter onekligen spännande men många säger mycket och det är inte direkt alltid som det hålls vad ett presskit lovar.

Det sägs vara ett album för vänner av kosmisk boogierock från månens baksida och powerpop från motorgårdens smörjgrop. Jag undrar hur man spelar in musik på månens baksida med tanke på att vi människor inte är riktigt skapade för de förhållanden som råder där och så vitt jag vet finns inga strukturer där som kan möjliggöra mänskligt liv. Det betyder att antingen antyder bandet att det finns utomjordiskt liv som klarar dessa förhållanden och dessutom är musikaliskt eller att till exempel NASA har en hemlig månbas där någonstans. Eller så läser jag in för mycket i ett påstående som inte alls var tänkt på det viset. Som ett manifest av vad rock tidigare varit och är idag ska Vol. 2 kunna sammanfattas - säger mig ingenting.

Klassisk poprock med modern produktion, tänk tidiga Cheap Trick producerat av någon modern rockproducent, ungefär så låter det. Sångaren har en skön klassisk rock/popröst med bra driv, produktionen är snygg men samtidigt sådär lagom opolerad att det ger musik karaktär och energi. Lite punkinslag men klassisk rockmusik med lite hårdrocktendenser är väl egentligen vad det enklast kan beskrivas som. Bra variation över ett dussintal spår får vi, det är enkelt att ta till sig men är ändå musik som har ett hyfsat stort djup så om man inte stör sig på rösten, som jag tror en del kan göra, blir det ett album som håller för mången repeterad lyssning.

Jag gillar definitivt detta album, det har bra driv, bra energi och är underhållande. Fungerar bra när man sladdar fram på istäckta vägar eller något liknande för att relatera till motorgården. Kul album, klart värt att rekommendera, klart värt att ge en stund av sin tid eftersom det är riktigt bra, riktigt skoj, riktigt snyggt. Såsom man tycker att rockmusik ska låta, klassiskt men ändå fräscht. Bra gjort grabbar får jag nog säga.

Om jag däremot ska plocka favoritlåtar blir det svårt, det finns flera sköna låtar men kanske ingen som verkligen står ut, andra låten Get the Ghouls (Out of My Head) är kanske favoriten ändå - det är en riktigt bra låt i alla fall. Det är en jämn hög kvalité över alla spår, ett bra album helt enkelt. Ett mycket bra val för er som gillar klassisk rockmusik.

HHHHHHH