September Code
Remembering Mirrors

Ett grekiskt band sägs de vara och det är ett band som minns speglar i sitt andra album som följer debuten som kom 2006 så det har varit en viss väntan för den som är fanatiker av bandet men strax innan jul såg detta album dagens ljus i hyllorna. Det är ett album med ett ganska intressant omslag som ser likadan ut både uppochner och åt rätt håll, det hade varit ännu bättre om omslaget sett likadant ut åt alla fyra håll. Det andas progressivitet kanske man kan säga, men låt oss nu titta närmare på detta album.

Det är ett progressivt rockalbum i ganska lågt tempo, ganska atmosfäriskt gärna med dragning åt det mer vemodiga med ganska varierat också både i tempo och stämning tycker jag. Inte så värst komplex musik utan relativt enkel musik som bygger mer på stämningar med pianon och liknande snarare än komplexa musikaliska fraseringar. Ett bra producerat album med en finstämd ljudbild, inte speciellt tungt och det kan upplevas ganska segt till och från tycker jag. Fjorton spår har albumet och närmar sig timmen i speltid och det känns som ett långt album och även om det är ganska varierat, är det inte tillräckligt varierat för att hålla hela vägen in i mål.

Det är ett hyfsat bra album överlag tycker jag, det tenderar till att bli lite långdraget till och från, det är väl inte direkt dåligt någonstans men det känns sällan särskilt intressant tycker jag men det finns ett par höjdpunkter i det inledande spåret Humanize och titelspåret men förutom dessa där titelspåret är en riktigt vass sak, finns inte mycket att egentligen intressera sig för. Lite grann känns detta som ett album med goda intentioner som alltför sälla uppfylls för i sina bästa stunder är det riktigt bra, tyvärr är de bästa stunderna lite väl få.

Så, för att avsluta kan vi väl säga att om ni gillar band som till exempel Pain Of Salvation, det vill säga ganska händelselös progressiv rock/metal, då kan ni säkert finna uppskattning för detta album också. Dock skulle jag vilja säga att det är ett ett godkänt album med ett par toppar som dock oftast bara känns som en transportsträcka mot något som aldrig kommer.

HHHHHHH