Saratan
Martya Xvar

Polska Saratan är tillbaka med sitt tredje album som under fem månader skall ha spelats in i fem olika studios, om man ska tro pressinformationen. Det är säkert så, de har ett mystiskt skivomslag på detta album som släpptes för ett tag sedan men tack vare ett fullspäckat schema har jag inte hunnit med den förrän nu. Det har en titel som säkert betyder något men för mig är den obegriplig, och den har ett par låttitlar som faller under den kategorin också. Ärligt talat kan jag väl inte säga att detta album direkt intresserat mig på förhand men givetvis kan man ha fel så vad säger efterhanden om albumet?

Att det är dödsmetall med progressiva och orientaliska inslag vilket gör det till en salig blandning av influenser och stilar. Det är ett tungt album och ett omväxlande sådant, kanske en aning spretigt skulle jag nog vilja säga. Det känns lite grann som att albumets delar inte riktigt hör samman och passar ihop för att säga samma sak på två sätt. Det hela är sammansatt i åtta spår och spelas på ungefär 36 minuter, det är väl producerat och sångaren är hyfsat kompetent.

Är det imponerande då? På ett sätt är det ganska imponerande hur de väver samman influenser från Orienten och det progressiva, det fungerar väl i det stora hela måste jag säga, kanske på grund av den bra produktionen. Tyvärr känns det trots att de gjort det väl ändå som att albumet spretar för mycket för att verkligen tilltala, låtarna känns lite besvärliga att lyssna på och det blir ganska tråkiga i längden. En sak som jag måste hålla som väldigt positiv är dock att albumet inte låter som allt annat, de har åtminstone hittat en egen musikalisk idé och där finns det potential för något intressant. Potential som inte riktigt uppfylls under detta album men visst hörs det att detta band har något, jag hoppas bara att de kan föra fram detta något.

Ett intressant band men ett album som tyvärr inte helt lyckas återge den potential som finns i detta band så Martya Xvar är helt enkelt ett album som har en konstig titel och som inte riktigt verkar veta vart det ska. Kanske för dig som gillar dödsmetall med orientaliska och progressiva inslag men för mig känns det mest som ett album som inte riktigt lever upp till sin potential.

HHHHHHH