Requiem
Within Darkened Disorder

Requiem är något av veteraner inom den traditionella dödsmetallgenren då de varit med sedan 1997, och sedan dess har de hunnit med sex studioalbum av vilka detta album är ett. Det släpptes egentligen på ett annat bolag redan 2010 men återsläpps i remastrad form dels för att skapa intresse för ett kommande album men också för att det tidigare skivbolaget hade problem i sina affärer då det albumet släpptes därför kanske det inte fick den uppmärksamhet som det kanske krävde, vi noterade den inte i alla fall då men nu får vi en ny chans.

Det är traditionell dödsmetall utan konstigheter, hårt, brutalt och aggressivt är vad det är vi får från dessa schweizare som håller sig inom det traditionella dödsmetallformatet. Ett format som inte går att variera alltför mycket och dessa herrar verkar inte direkt söka något sådant heller, ingenting direkt nyskapande utan det låter som genren i allmänhet så musikaliskt tycker jag inte att vi får några direkta överraskningar. Det är välgjort och riktigt bra producerat kanske är det deras erfarenhet som spelar in eller så har de träffat väldigt bra när det gäller ljudbild för att det känns definitivt som att detta album är ett av de bättre producerade traditionella dödsmetallalbumen jag hört. Det är tungt och aggressivt men ändå med en känsla av att det är melodiöst, kanske dock att albumet blir lite väl långt med 45 minuters speltid.

Överlag ett bra album tycker jag att man kan beskriva detta som, imponerande produktion och ljudbild men det som sänker mitt intryck lite är dels att det känns väldigt mycket déjà vu och även att det är lite väl enformigt för att hålla i 45 minuter. Tredje spåret Purified in Flames är dock ett riktigt vasst spår och detsamma gäller det inledande I am Legion, dessa står starka på ett album som annars alltså är välgjort men lite enformigt. Jag övervägde under ganska lång tid ett högre betyg men nu när jag suttit och sträcklyssnat för att plocka fram nyanserna medan jag skrivit har jag haft lite svårt att hålla mig vaken, speciellt från spår 4 till avslutningen och det är just det som är problemet: att albumet är långt och inte speciellt varierat, det hade varit bättre med ett eller två färre spår.

Ett bra dödsmetallalbum som du borde gilla som dödsmetallfanatiker men jag tror inte att det är ett album som tilltalar så många andra än just dessa fanatiker och det är lite synd med tanke på att det på många sätt är ett väldigt välgjort album. Det faller bara lite på den långa speltiden mycket på grund av den lite bristfälliga variationen. Har sina höjdpunkter men är lite för stelbent för att verkligen nå hela vägen fram kan man väl sammanfatta det.

HHHHHHH