Rage Of Angels
Dreamworld

Samlingsprojekt med AOR-artister börjar bli lite av nya flugan. W.E.T. är ett exempel, Impera är ett annat och häromdagen fick jag nyheten om att Frontiers Records kommer slänga ihop flertalet projekt som dessa under 2013 med skivsläpp planerade under 2014. Rage Of Angels är också en samling av välbekanta namn från AOR-kretsar som gått ihop och gjort en skiva. Närmaste likheten till Rage Of Angels tycker jag finns i Phenomena som släppte sitt sjätte album häromåret - inte bara musikmässigt utan även i att flera musiker därifrån även finns med här. Men det är långt ifrån en Phenomenakopia vi har att göra med här. En timme med Rage Of Angels visar att gammal är äldst - samlingsband är inte nödvändigtvis till ondo.

Bandet är sammansatt av Ged Rylands och producerat/släppt genom Escape Music och med i gästlistan hittar vi gott om bekanta sångare och gitarrister som adderat sitt kunnande till skivan. Flera låtar är ganska långa med speltider över sex minuter, trots det känns inte skivan överdrivet långdragen, faktum är att jag aldrig riktigt reflekterat över längden under mina 14 genomspelningar men jag nämner det därför att en timmes speltid är alltid i längsta laget och med låtar på upp mot åtta-nio minuter är man ute lite på hal is. Rage Of Angels lyckas dock ro hem speltiderna väl och skivan är intressant hela vägen igenom fram till avslutande We Live, We Breathe, We Die som absolut är en av skivans bästa spår. Bäst av alla är dock Spinnin Wheel, sjungen av Danny Vaughn.

Med sex olika sångare på de nio spår som har sång förstår ni själva att låtarna inte kommer vara allt för upprepande, risken är nu istället att det blir att för spretigt - något som blir ännu mer riskabelt då man låter sju olika gitarrister sköta strängsektionen. De flesta av dessa gitarrister återfinns dock bara på ett eller två spår, men det kan vara tillräckligt för att fjärma dessa från resten. Lyckligtvis tycker jag inte att så blir fallet. Skivan känns inte alls särskilt spretig och trots att det är sex olika sångare tycker jag de har hittat sångare med så pass lika sångare att man inte reagerar allt för starkt på det även om man naturligtvis hör det.

Ska jag börja kritisera 'Dreamworld' hamnar jag alltid på samma punkt, vilket är skivans keyboards. Om nu Ged Rylands hyrt in hela sex sångare och fem gitarrister att gästa skivan vad var det då för fel att även låta en keyboardist komma in på albumet? Jag säger absolut inte att Rylands spelar sina keyboards dåligt, men jämfört med allt det andra låter det alldeles för enkelt på något sätt. Jag vet inte hur, men jag är ganska säker på att en renodlad keyboardist hade löst det hela på ett bättre sätt. Jag vet inte hur, men det saknas något där och det är väl egentligen enda stället jag känner det finns utrymme för förbättring.

Låtarna är bra, ljudet är bra, skivan låter bra och alla individuella insatser är bra. Det är sällan man får höra AOR som är något över det vanliga i dag, det släpps oerhört mycket inom denna genre men det mesta låter bara… vanligt. Som om det gjorts tusentals gånger förr. Jag säger inte att Rage Of Angels låter väldigt annorlunda mot detta, men det är ändå någonting lite mer speciellt med dem. Om det är operastuket med alla olika röster som gör det eller blandingen av talanger i elva gästmusiker som alla får utrymme att synas och höras låter jag vara osagt, men 'Dreamworld' är definitivt en av de bästa skivorna du kommer höra från AOR-genren i år. Melodiös rock när den är som bäst!

HHHHHHH