Overoth
Kingdom of Shadows

Typisk traditionell dödsmetall, det skriker Overoths skivomslag ut som om det vore en torgutropare som skrek för full hals för att sälja sina päron till förbipasserande flanörer. Overoth är ett nordirländskt band som varit med ett tag nu och i pressinfon för detta band har de en liten saga med ett kapitel för varje år, där det lustiga är att under de flesta åren i bandets existens har inget av signifikans skett. Detta album släpptes för övrigt 2010 men ser tydligen åter dagens ljus på bolaget Hostile Media, det var självsläppt senast. Det talas också mycket om bandets livespelande, men faktiskt också om att de har nytt material som är i slutfasen av skrivandet. De är kompromisslösa, ett angrepp av rå aggression, döden personifierad. Det låter onekligen dödsmetalliskt.

Det är också precis vad det är, traditionell dödsmetall av samma skola som de gamla stora namnen, men med snyggare och mer modern produktion. Det låter lite bättre än de flesta inspirationskällor sett till ljudet, men det utan att tappa den där råa och ondskefulla känsla som dödsmetall bör ha. Det låter tungt, hårt och rått, modernt i jämförelse med mycket av den gammeldags dödsmetall som finns att tillgå. Det känns lite som de väljer att följa vad som är essensen för genren och gör det utan att avvika en tum från den väg som fastslogs i svunna tider. Så kanske inte fantasifullt men åtminstone välgjort och med tio spår som klockar in på 35 minuter håller de sig hyfsat väl i skinnet när det gäller speltiden.

Kompromisslöst angrepp och allt det där som nämns, jag vet inte om jag vill hålla med om något sådant eftersom kompromisslöst brukar betyda att det låter som allt annat. Gammeldags men ändå modern traditionell brutal dödsmetall är vad det handlar om, varken mer eller mindre. De erbjuder knappast något vi inte hört förr men när det gäller dödsmetall betvivlar jag att nyskapande är ett ord som känns till, det låter som det ska helt enkelt. Bandet gör det bra, inga konstigheter bara ilska och aggression, ondska och brutalitet. Det låter hyfsat, det får jag ändå säga och eftersom albumet är någotsånär vettigt i speltid hinner jag inte riktigt tröttna på det heller, det är ett album som jag helt enkelt godkänner.

För er som gillar traditionell dödsmetall är nog detta ett album som tilltalar, frågan är ju bara om det tilltalar någon annan. Jag säger att det är ett hyfsat album, det går att lyssna på och allt det där men på det hela taget tror jag ändå att det blir ännu ett band som kommer att hamna i den där mittfåran och som faller i glömska allteftersom tiden går.

HHHHHHH