Odradek Room
Bardo. Relative reality

De har tagit sitt namn från en av Kafkas noveller, de härstammar från Ukraina och det ryska språket används flitigt i deras musik. Det kan förstås stavas både succé och katastrof, chansen är lika stor för endera tillståndet. Det är bandets debutalbum som har ett märkligt surrealistiskt omslag som kan tyckas skvallra om like psykedeliska inslag och enligt den informationen som finns är det en del i deras musikaliska inriktning. Albumet spelades in och släpptes i digital form 2012 men snyggades sedan till och släpps nu ”på riktigt” på Hypnotic Dirge Records. Det sägs finnas tematik från den Tibetanska dödsboken men också på lite surrealistiska inslag och sublimt medvetande och lite sådana ämnen som är lite svävande. Av allt att döma bör vi kunna ha ett dramatiskt album att sätta tänderna i här.

Och det är precis vad vi har, ett album med många dimensioner och ett väldigt stort djup. Det finns många etiketter man kan sätta på detta album, psykedelisk doom, post metal, progressiv doom metal och en hel del annat och raden av band du kan jämföra med är minst lika lång som den av genrer. Samtidigt kan de inte sägas tillhöra någon av dessa genrer eller vara överdrivet lika något av banden man kan nämna som liknande. På ett sätt kan det kanske sägas vara ett ojämförligt album, en resa genom känslor och genom olika stadier av medvetandet. Ett musikaliskt drama som pågår i femtioåtta minuter. Riktigt bra producerat, riktigt varierat och välgjort. Sången är ganska sparsmakad och ingenting man tänker på så för första gången måste jag säga mig uppskatta ett album som sjungs på ett slaviskt språk för alla andra album jag hört på ett sådant språk har varit ganska ointressanta. Inte Odradek Room, de är kanske ett undantag som bekräftar regeln.

Ett riktigt bra album tycker jag och väl värt att titta närmare på för den som tycker att musik inte ska vara gjord enligt en mall och vara något som kommer från artisten hjärta. De kopierar definitivt ingen och gör sin egen grej och gör det riktigt bra, det enda som krävs är förstås ett öppet sinne från lyssnaren. Ett imponerande album, en spännande resa tycker jag att man kan beskriva det som. Ett äventyr genom tid och rum, genom känslor, genom ljus och mörker, hopp och förtvivlan, man kan säga mycket om det men det som är definitivt är att det är musik för den tänkande.

Jag kan inte påstå att det finns något spår som sticker ut, detta album känns som ett man bör avnjuta som en helhet och att allting hör ihop i en enhet. Spåren blir mer som kapitel i en bok och i hur många böcker kan ni nämna ett favoritkapitel? Jag kan inte komma på någon eftersom jag alltid ser böcker som en helhet snarare än något annat, och när det gäller album av denna karaktär finns det ingen fördel av att ha ett spår som sticker ut eftersom risken är att det skulle störa helheten snarare än addera något till den. Det är dock definitivt inte ett album du har på i bakgrunden, det kräver hela tiden uppmärksamhet för att få ut det bästa. Så om du uppskattar att lyssna och ta in musik och uppskattar musik som utmanar, då har du något att sätta tänderna i här.

HHHHHHH