Night Ranger
Big in Japan

Night Ranger har nog aldrig någonsin varit ett överdrivet imponerande band, de har nått framgångar med sin musik eftersom deras musik lockar många men den känns ganska generisk för AOR-genren måste jag säga. Musiken till detta album spelades in i Japan 1997 och troligen har den redan utgivits som Rock in Japan på en japansk utgåva men jag kan inte vara helt säker på det eftersom det är svårt att hitta någon vettig info kring musiken som släpps av detta bolag, någon på ett forum någonstans skrev att detta bolags releaser kändes som bootlegs och kanske kan man säga det men låt oss inte göra det bara för att ge dem rimligt tvivel.

Det finns flera skäl att vara tveksam till detta album, ett är att det är en gammal inspelning, ett annat är att det är en liveupptagning och ett tredje är att det redan finns en hel räcka med livealbum från detta band och personligen tycker jag att inget band bör släppa mer än ett eller absolut max två livealbum under en hel karriär. Om ni undrar hur bandet låter så är det AOR, klämkäcka refränger, melodiösa verser och inslag precis som AOR brukar vara i allmänhet. Inget nyskapande eller spännande här inte. Produktionen är en liveproduktion, varken mer eller mindre, inget dramatiskt eller omvälvande här heller och en fråga om varför väcks åter när jag lyssnar. Det är inte lätt att se varför någon skulle vilja släppa ett livealbum med låtar från 1997 av ett band som blir alltmer bortglömt och det med all rätt med tanke på att deras senaste alster inte direkt rosat marknaden med sin briljans.

Musikaliskt är Big In Japan ointressant, inte nödvändigtvis dålig men fullkomligt ointressant för alla utom möjligen deras mest inbitna skivsamlande fans eller de som besökte platsen när det begav sig. Ljudet är sådär i bästa fall och låtarna är sådär i bästa fall och framförandet kan också sägas vara sådär i bästa fall. Det är dock inte det musikaliska som är detta albums största problem, det är att det överhuvudtaget gjordes. Vem kom på idén att slänga in en intervju med två tråkigt låtande bandmedlemmar som bonusspår på detta album? Jag kan säga att det inte är roligt att lyssna på en intervju när man åker bil eller sådant och personligen spelar jag inte intervjuer jag gör och jag gillar inte ens att lyssna på dem så varför skulle någon uppskatta att lyssna på en intervju under ganska lång tid? När man lyssnar på ett musikalbum vill man höra musik inte en massa snack ur en gammal intervju från förr.

Nej detta album är fullkomligt meningslöst och inte speciellt kul att lyssna på heller så jag skulle rekommendera P4 som ett bättre alternativ för din musikaliska underhållning. Kort och gott, det är svårt att se en enda anledning att införskaffa detta album, mer meningslös sörja får man leta efter.

HHHHHHH