Night
s/t

Svenska Night gör en stor sak av att de spelat in sitt debutalbum live i studion, för att fånga känslan av hårsvallet i musiken och för känslor och så vidare. Live i studion känns för min del som att man spelat in ett album från start till mål direkt i studion utan konstigheter, inga omtagningar och så vidare, för att få spontanitet eller varför man nu vill spela in något live i en studio. Men inspelningen tog fem dagar, för att spela in tio låtar live. Det låter som att det var en hel del fipplande och pillande ändå, inte direkt vad jag kallar live. Men det är förstås inte hela saken, jag skiter i om ett album tagit över fem år som vissa album jag äger eller om det tagit femtio minuter att spela in dem, kvalitén är A och O i detta fall.

De har ett typiskt heavy metalomslag för detta debutalbum, det ser inte speciellt spännande ut om jag ska vara ärlig. Men kanske lite passande med tanke på mörkret och stilistiskt är det precis som skivomslaget indikerar, gammeldags heavy metal. Känslan av att man hört det förr är slående, inte direkt fantasifullt när det gäller stilistiken. Den där påtalade livekänslan eller känslan av spontanitet känns inte direkt uppenbar, det känns tillrättalagd och lite fegt. Det är ett album utan kreativitet och det känns mest som ett försök till hyllning av en tid som sedan länge passerat, en era som inte var speciellt intressant inom den tunga musiken. Trogen genren och eran gör de ett relativt kort och energiskt album som kanske inte bjuder på den största variation eller dynamik jag någonsin hört.

Musik som denna brukar hyllas av gamla insnöade webbrecensenter som inte kan sluta leva i det förflutna som inte kan få nog av identiska album och band. Bullet, Bonafide och deras gelikar hyllas ju oreserverat trots att de bara kopierar andra band och inte ens gör det speciellt bra. Night kan definitivt skrivas in i den skaran av svenska nostalgiband, deras storhet består antagligen i deras skamlösa kopierande av välkända hårdrockare.

Jag har aldrig gillat band som inte har något eget att komma med, speciellt inte sådana vars musik låter så fantasilös att du kan förutse varenda låt bara genom att läsa titlarna. Night är ett sådant band, jag vet att många gillar sådant, många människor är rädda för nyheter eller sådant de inte känner till, dessa behöver inte oroa sig för Night erbjuder ingenting sådant. Detta album är väl kanske inte skitdåligt men det är knappast vad jag kallar bra. Ett album som känns uttjatat första gången jag hör det, ett som jag omedelbart jag startade det visste vilket betyg det skulle få.

Kvalitén som jag tidigare nämnde är väl ganska tveksam, för Metalnostalgikern som anser att det var bättre förr kanske detta kan vara ett intressant val, även om den stora frågan är vem som egentligen orkar bry sig om ännu ett album som inte har något vare sig nytt, intressant eller bra att komma med. Jag är klar med detta album nu, det innebär att jag aldrig kommer att lyssna på det igen och det känns väldigt skönt att kunna lägga detta album till handlingarna.
Déjà vu är rätt ordval för detta.

HHHHHHH