Mortificy
Burn and Suffer

Brutal dödsmetall från Brasilien, det brukar enligt normal logik vara upplagt för något alldeles dramatiskt spännande. Speciellt om man kastar ett öga på omslaget, bokstavligen vill säga annars finns det nog inte mycket sådant att säga för omslaget är riktigt trist och löjligt. Det är bandets första album trots att de funnits sedan långt tillbaka men deras musiksläpparerfarenhet sträcker sig till en demo och ett par splittar men nu kommer alltså deras debutalbum som kallas Burn and Suffer, ingen vidare titel om jag ska vara helt ärlig men definitivt något som bör sägas till Fredrik Reinfeldt eftersom han förtjänar det. Men ska vi säga att bandet förtjänar en bra eller en dålig recension?

Deras musik kallas brutal dödsmetall och det bygger på alla genrens stereotyper som om du hört ett av de mer kända banden från till exempel USA i genren kan du enkelt förställa dig hur det låter. Trummor som smattrar i högt tempo som skapar ett komp som låter fullkomligt smattrande och inget annat, gitarrmelodier som upprepas om och om igen i alla album i genren. Sången låter som en kvävd groda med lungcancer orsakad av passiv rökning på en riktigt sunkig källarpub, variationen över albumets låtar är ungefär lika stor som den mellan sektionerna på en rulle Katrin toalettpapper. Produktionen är som förväntat ganska tam och det som vi får är ett album med smattrande trummor repetitivt gitarrspel och sång där ord inte existerar, ett typiskt brutalt dödsmetallalbum.

Gillar du brutal dödsmetall så gillar du med all sannolikhet detta för det är ett väldigt typiskt sådant album, jag måste säga att jag tyckte att det lät intressant innan sången klev in i handlingen och förstörde allt. Personligen tycker jag att det finns två uppenbara problem med album som detta där det första problemet är att band som förespråkar denna genre inte verkar kapabla att variera musiken vilket leder till att det är en så jävla uttjatad genre att den borde förvisas till ett underjordiskt rum någonstans där den inte behöver drabba mig som oskyldig recensent om och om igen. Det andra problemet är att instrumental misshandel tillsammans med uselt grymtande på ett album med en låt som repeteras ett antal gånger inte riktigt känns som ett bra sätt att göra musik.

Som ni säkert har förstått så gillar jag inte detta album eftersom det enligt mitt tycke och smak är fullständigt meningslöst, det är tråkigt och jag kan för mitt liv inte förstå hur jag kunnat slösa två och en halv timme på att lyssna på detta album. Om du gillar musik och funderar på att skaffa detta album kan jag bara säga en sak: det är inte värt det, priset är för högt oavsett vad det kostar.

HHHHHHH