Lychgate
s/t

Mörker! Det är vad Lychgates debutalbum utstrålar på alla sätt man än granskar det, det är ett mörkt album punkt och slut. Deras omslag får mig lite att tänka på I Am Legend och de nattaktiva filurerna i den filmen. Det är svårt att säga att deras omslag förmedlar annat än en nattsvart vision, vilken vision låter vi vara osagt för tillfället. Lychgate är väl lite av ett sidoprojekt då bandets medlemmar också är aktiva i andra band. Debutalbumet har för övrigt begåvats med samma namn som bandet och det betyder översatt till svenska, Stiglucka, som är en ingång till en kyrkogård med någon form av överbyggnad. Det namnet känns inte så värst dramatiskt.

Och inte blir det (namnet alltså) vassare av att bandets musik är tung, mörk och ganska medryckande, egentligen är nog hypnotiserande eller fängslande ett bättre uttryck för den saken. Det är inte ett album man bara spelar igenom och kan direkt, det är melodiös svartmetall med ett ordentligt djup, till och med den del riktigt fängslande melodi. Sången är dock typisk för genren och ganska ointressant om jag ska vara helt ärlig. Produktionen däremot visar på en stor kompetens, bra balans och skiftningar mellan tyngre och mer stämningsfullt. Ett ganska välljudande och djupt svartmetallalbum helt enkelt. Hyfsat varierat men kanske inte så mycket som man skulle velat, det blir mestadels svartmetall och det hålls ganska stramt men ändå finns där en del intressanta inslag som inte alltid brukar höras i svartmetallen.

Det är mörkt och stenhårt, nästan en lite illavarslande känsla. Ungefär så går mina tankar när jag hör bandet första gången. Det är tungt, buffligt, svartmetalliskt, ont och så vidare men samtidigt faktiskt djupare än man kan tro, och djup i musiken är alltid positivt. Dessutom är det förstås alltid bra att albumet är svart, mörkt och tungt eftersom det är vad svartmetall handlar om. Jag tillhör förstås inte målgruppen för detta album egentligen men det kan ju inte alltid hindra mig från att uppskatta dess kvalitéer. Det är ett bra album får jag tillstå, inte lysande eller fantastiskt men definitivt ett bra album icke desto mindre.

Är det då värt att sätta tänderna i? Om du gillar att äta album och dess emballage är det väl det, annars kanske du ska satsa på något mer hälsosamt. Jag tror att om du gillar svartmetall speciellt av det mer melodiösa men samtidigt tunga slaget kommer du att finna detta album både intressant och väl värt att investera pengar i. Men det är främst för målgruppen och troligen inte för dig som gillar tungmetall eller hårdrock.

Pampigt, mörkt, tungt, spännande, dramatiskt, och bra svartmetall. En debut att ta notis om, speciellt om du gillar den svarta metallen och ser fram emot apokalypsen.

HHHHHHH