Gulaggh
Vorkuta

Felstavat ryskt arbetsläger är vad vi har att göra med här och innan ni klagar på att vi är över ett år sena med vår recension kan jag redogöra för att jag inte fick denna före januari i år. Den ska finnas i väldigt begränsad upplaga, speciallådan i bara tretton exemplar verkar fortfarande finnas kvar så efterfrågan kan inte vara alltför stor. Det är ett besök i ett arbetsläger i ett spår om dryga 45 minuter under vilka dessa nederländare erbjuder oss chansen att känna på hur det är att besöka ett ryskt arbetsläger. Jag har ett tips för att enklare uppleva i stort sätt samma sak, åk Skoda, det är som ett tjeckiskt arbetsläger och en konstant tortyr att köra så för upplevelsen av sådant vilket kanske är anledningen till att albumet inte sålt så mycket även om det återsläpptes 2012 av Comabolaget efter vad som påstods var efterfrågan, det släpptes i original 2009.

Att kalla detta musik är som att kalla Skoda, Kia eller Hyundai för bil, det ena har inget med det andra att göra, en Skoda är inte en bil utan en rullande tortyrkammare och detta är inte musik utan en audiell tortyrkammare. Det är mestadels mentalpatienter som skriker ut i desperation ackompanjerat av någon stråke, någon trumma eller någon trumpetande elefant. Det är mest oväsen, kanske som man kan tänka sig att det en gång lät i de ryska arbetslägren. Det går inte att tala om produktion för där finns ingen, det känns bara som allt är inspelat och sedan uppspelat och pressat på en skiva. Oväsen skulle nog de flesta säga och frågan är om någon verkligen kan stå ut och lyssna på det i 45 minuter (jag vet svaret för jag har gjort det men det var tortyr).

Att lyssna till detta är som att lyssna på audiell tortyr, det är ett konstant skrikande från desperata människor och ingenting händer egentligen och albumet står egentligen och stampar på samma ställe och jag ställer mig frågan vad som är tanken med det hela för det är ingen upplevelse av glädje att lyssna, det är inte en bra musikalisk berättelse vi får utan det är 45 minuter av torterade själar som med sina desperata skrik torterar oss som lyssnare. Det låter helt enkelt inte bra och jag skulle vilja säga att i väg av album har jag aldrig hört något sämre för detta är inte ens musik utan det är någon form av audiell terrorism.

45 minuter av uselhet är vad dessa Gulagghare har att erbjuda oss, det låter illa och jag kan inte förstå när tanken är att man ska lyssna för aldrig vill man lyssna så frågan är varför? Inget vidare album, kanske som tortyrredskap för om tanken är att man ska bli illamående och få huvudvärk är detta ett alldeles lysande album. Som musikalisk kreation är det däremot riktigt jävla uselt!

HHHHHHH