Euphoric Defilement
Ascending To The Worms

Label: Unique Leader Records/Hammerheart
Tre liknande band: Disgorge/Severed Savior/Decrepit Birth
Betyg: HHHHHHH (2/7)
Recensent: Caj Källmalm
Tracks
1. Intro (Quietus)
2. To Postulate Unconditional Perversions
3. Fragment Of The Paradigm
4. Rending Shades Of Deformity
5. Abolishing The Divine Structure
6. Dysfunction
7. Echoes/DeprivationOfThe-
QuintessentialSource
8. A Peaceful Descent (Instrumental)
9. Consume to Defile
10. Ascending to the Worms
11. Virulent Affliction


Band:
Gabriel Lopez (Drums)
Juan Hernandez (Guitars)
Andrew Villarreal (Vocals)
Tom Myers (Bass)


Discography:
Debut


Guests:


Info:
Steve Crow (Logo, Layout)
Mottla Art (Artwork)
Metal "Dan" Ochoa (Producer, Engineering, Mixing, Mastering)

Released 2013-02-19
Reviewed 2013-05-19

Links:
myspace
youtube
reverbnation
last-fm
unique leader records

Seriöst? Finns det folk som tycker sång som låter så här är bra? YYYYYYOOOOOUUUUUUUU YYYYYYOOOOUUUUUU YYYYYYOOOOOUUUUUUUU!!!!! Inte ett enda ord formas genom käftarna på Andrew Villarreal uner hela skivan - bara ett enda långt jävla älgbröl. Det är som att han tror han är en älgtjur under parningstid och går runt, tuggandes på barrkvistar och brölar efter kossor.

Musiken kommer i typisk gore metal-stil. Mycket och kvickt hamrande på trummorna trängs i rampljuset med en strängsektion som skulle kunna ha hämtats från ett tyngre heavy metal band - faktiskt någorlunda välspelade och definitivt mer än bara "göra så mycket ljud så fort vi kan-gitarrer" som så många av Euphoric Defilements kollegor spelar dem.

Det mest märkliga på hela skivan händer i spår åtta, som är ett instrumentalt och väldigt nedskalat mellanspår spelat lugnt och långsamt. A Peaceful Descent kallas spåret - jag vet inte om det är så värst "peaceful" när det som kommer precis efter är mer kaotiskt än någonsin och det som var före lät som en älg som satt fastklämd inuti en traktor, vilken skenadade i full fart genom ett köpcentrum. Och så värst bra var det inte heller… lugnt, som en andingsmöjlighet mitt i allt det, men rent tekniskt med endast en gitarr som spelar lite lugnt sådär… nej. Nog föredrar jag nog den typen av spår före resten eftersom man slipper den där psykiskt störda älgen som brölar i alla fall, men på något sätt känns det som ett billigt försök att vinna extrapoäng. "Titta, vi är så djupa att vi även kan göra ett långsamt, nästan akustiskt spår mitt i allt" - ja, det kunde ni, men ni kunde inte göra det bra, så varför göra det?

I min mening är det här ändå en av de bästa skivorna jag hört i denna genre av "försöka låta så högt som möjligt och ha 'sång' som påminner mer om ljudet från slaktade djur än faktisk sång-band". I synnerhet strängsektionen tycker jag låter ganska bra. Tyvärr förstör de den tänkbara potentialen med de här helkassa trummorna och i synnerhet fullständigt värdelösa sången. Hade kanske haft potentialen om de haft sång i stil med Arch Enemy eller något liknande mer "vettigt" growlande. Men i sin nuvarande form känns det rent utsagt outhärdligt!

HHHHHHH

 

read in english