dEMOTIONAL
State in Denial

Label: Dead End Exit Records/Sound Pollution
Tre liknande band: August Burns Red/Dead by April/Scar Symmetry
Betyg: HHHHHHH (4/7)
Recensent: Daniel Källmalm
Tracks
1. Rush
2. Five Minutes
3. Tomorrow Is Today
4. Sleep Is for the Weak
5. State in Denial
6. When She Cries
7. Gone
8. Sleepless
9. Alive
10. I Tried
11. Words Unspoken


Band:
Kristoffer Lindh - Bass
Tommy Magnusson - Drums
Nils-petter Nilsson - Vocals
Christopher Kristensen - Vocals
Johan Olofsson - Guitar
Sebastian Fjordevik - Guitar


Discography:
Debut


Guests:
Adam Hedman - vocals (track 2)
Andreas Grimell - solo (track 2)


Info:
Produced by dEMOTIONAL and Henrik Udd
Mixed and mastered by Henrik Udd and Fredrik Nordström at Studio Fredman
Mastered by Micko Twedberg at Roastinghouse Studios, Malmö
Design and art direction by Daniel Eek
Band photo by Kristofer Carlsson

Released 2013-05-17
Reviewed 2013-05-18

Links:
demotional.net
myspace
youtube
dead end exit


Detta band har inte noterat att caps lock var intryckt när de skrev sitt bandnamn, eller så hade de en märklig idé om hur man ska stava ett bandnamn. Svenskar är det vi har att göra med och metalcore eller modern dödsmetall av vilket vi har diverse band i detta land. De har också lyckats att få till ett ganska fult skivomslag, åtminstone ett ointressant sådant. Överlag känns bandets debutalbum på ytan som ett ganska ointressant sådant, State in Denial är inte det mest fantasifulla eller intressanta namn jag sett på ett album. Samtidigt är det som jag nämnt ett debutalbum så vissa brister kanske man kan överse med, det är trots allt vad som finns bakom namnet, bakom omslaget och allt det där. Det är musiken som är det viktigaste.

Och den musiken kan knappast beskrivas som unik, modern dödsmetall/metal-core med tvåsångarkombination. Det har vi hört många gånger förr, en vrålar och en sjunger rent och snyggt, ingen av dem är något extraordinärt. Produktionen är polerad till perfektion, riktigt välputsad och ganska mycket i linje med flera av de andra banden från samma land, Dead by April, Scar Symmetry, Sonic Syndicate är några jag direkt kommer att tänka på. Det är inget direkt unikt eller nyskapande i dagsläget, inte speciellt tungt eller speciellt spännande när man tänker på det. Allt de gör är välgjort, det är definitivt kompetent genomfört. Ett album i elva spår där klarsång och vrålsång varieras och där låtmaterialet inte är alltför varierat.

Jag kan inte påstå att det är ett dåligt album, samtidigt är det inte ett överdrivet bra album. Det är positivt med klämkäcka refränger med traditionella riff, med modern dödsmetall av den gladare skolan. Det är inte nyskapande, det är inte speciellt intressant heller. Det är en okej upplevelse att lyssna på detta album men inte mer än så, vi får definitivt godkänna det för att det är alldeles för bra för att vara dåligt men samtidigt är det alldeles för ointressant för att vara riktigt bra.

Jag skulle önska att något av dessa band någon gång tog ett steg bort från den utstakade vägen och gjorde något eget, något som de trodde på och inte bara följde vad som fastslagits som någon gyllene medelväg. Om du inte är extremt bevandrad i denna genre kommer du inte ha den minsta möjlighet att höra någon skillnad på alla dessa band. Detta hade lika gärna kunnat vara gjort av Dead by April eller Scar Symmetry, eller Sonic Syndicate, eller en hel räcka andra band som jag inte ens orkar räkna upp. Snälla moderna dödsmetall eller metalcore- eller vad ni nu kallar er: sluta kopiera alla andra band i genren och gör något eget, och sluta upprepa er själva. Detta band har definitivt förmågan att utföra ett intressant och bra album, frågan är bara om de har förmågan att skapa ett. State in Denial lägger vi på den allt högre högen av likadana album ur denna genre och går vidare till nästa album i recensionskön.

HHHHHHH

 

read in english