Colobar
Behind the Veil of Oblivion

Ett så power metalliskt namn de satt på sitt album, Colobar, tänkte jag när jag började spela detta album, ett som nu snurrat ett tag i mina musikspelare och anledningen att jag inte kommit till skott att skriva om det förrän nu är att albumet dels blivit bortprioriterat av tidsskäl samt att det tagit mig ett tag att forma en åsikt om detsamma. Det är ett bulgariskt band, eller rättare sagt projekt som styrs av en man vid namn Angel Angelov. Han har haft till sin hjälp kompetent personal såsom sångaren Carl Sentence of kompetenta bulgariska musiker. Det är hans första projekt denna man och det verkar genomgående fått fina recensioner runt om på nätet så onekligen kan det verka spännande men frågan är förstås alltid om så är fallet eftersom många skivor som fått höga betyg har varit besvikelser.

Colobar spelar inom det progressiva fältet av rockmusiken och du kan försöka dig på många jämförelser och de flesta av dem vore korrekta. De bryter väl knappast någon ny mark i sina musikaliska äventyrligheter men att inte bryta ny mark inom det progressiva är ju inte direkt som allt annat åtminstone men något unikt eller banbrytande kan det knappast sägas vara. Det är melodiöst i sitt utförande och det blandas in lite jazz och lite andra genrer i den progressiva rocken som de framför. Snyggt producerat är det i stort, det finns lite smågrejer som jag inte riktigt gillar men i det stora hela är det snyggt gjort. Sju spår består albumet annars utav och dessa når en total speltid om strax över 40 minuter och detta gör det till en ganska kort skiva som jag dessutom tycker känns en aning försiktig, som att de inte riktigt vågar ta ut svängarna ordentligt kanske av rädsla att skrämma bort vissa lyssnare eller något sådant. Progressivt men ändå lite återhållet och försiktigt skulle jag vilja säga.

Det är ganska bra detta album, inget spektakulärt på något sätt och det känns mest som ett skönt album att lyssna på som inte lämnar något större bestående intryck. Jag har spelat igenom detta album ett antal gånger och jag har fortfarande svårt att tänka mig hur albumet låter när jag inte spelar det, det känns ganska anonymt trots att det är ett album i en allt annat än anonym musikstil.

Det är kort och gott ett ganska bra album som dock inte lämnar efter sig något bestående intryck, det är kanske inte tråkigt men det känns väldigt anonymt. Så Colobars debutalbum är ett ganska bra sådant men också ett som inte lämnar efter sig någon form av bestående intryck, men jag måste väl antagligen missa något med tanke på vilka fina recensioner detta album ändå fått så recensenterna på nätet ser onekligen något jag inte ser. Behind the Veil of Oblivion är ett bra album som dock inte lämnar efter sig något större intryck.

HHHHHHH