Bornholm
Inexorable Defiance

Ambitiöst, melodiöst, storslaget - Bornholm är en vuxnare variant av Dimmu Borgir säger pressinformationen. Med andra ord en form av musik för ålderspensionären då med tanke på att Dimmu Borgir i sig känns som ett ganska vuxet band, speciellt för svartmetallgenren. Bornholm som är en dansk ö strax söder om vår svenska sydspets hade tydligen sett några langobarder utvandra till ungerska trakter och slagits samman med ungerska hedningar enligt någon sägen. Bornhom har också givit namn till Bornholms sjukdom också kallat djävulsgreppet eller liknande benämning, en sjudom som ger ordentliga magsmärtor och fick sitt namn eftersom de första fallen av sjukdomen ska ha upptäckts på just Bornholm. För övrigt en sjukdom som orsakas av Coxsackie B-viruset vilket som grupp också sägs vara skyldig till flest fall av ögonblicklig död om man ska tro wikipedia vilket man kanske dock inte direkt bör göra. Hursomhelst, Bornholm är trots sitt danska namn ett ungerskt band, det vill säga från landet som gav oss det usla Witchcraftalbumet jag recenserade igår och det ännu mer usla Mystagogalbumet jag recenserade för ett tag sedan, och en drös andra värdelösa album. Jag försökte komma på ett enda bra ungerskt album och kammade noll, kanske kan Bornholm ändra på den saken med sitt tredje album.

Det handlar om Melodiös svartmetall ganska mycket i stil med sina norska motparter som använder storslagna arrangemang och mycket keyboards, som de mer mogna norska gelikarna vill säga. De bygger från en storslagen grund med mestadels vrålande sång, aggressiva trumslag och ganska tillbakadragen gitarrsektion och en relativt ordinär vrålare. Det är ganska tungt men framförallt pampigt och storslaget med ganska löjlig lyrik kring hedniska teman och sådant men å andra sidan eftersom det vrålas så är ju lyriken ganska otydlig och kan därför lätt ignoreras. Det engelska uttalet lämnar lite grann att önska också, lyckligtvis hörs det också sällan när man lyssnar, albumet känns annars som det följer en linje i en berättelse och verkar bygga kring tematik snarare än enskilda låtar vilket gör att låtmaterialet känns enhetligt och mer som en sammanhängande saga än med låtar som sticker ut. Väldigt bra produktion kan de dock visa upp, kanske inte lika vass ljudbild som de allra bästa norska banden men ändock väldigt bra och med en speltid på knappa femtio minuter håller de sig dessutom i schack och inte gör för mycket för lyssnaren att ta in på en gång. Kompetent genomfört måste man tillstå och ett bevis på att all svartmetall från Ungern är inte att likställa med avföring, kanske är det undantaget som bekräftar regeln.

Jag tycker att detta album är riktigt bra faktiskt, kanske inte överdrivet unikt eller nyskapande för genren men ytterst kompetent genomfört med bra låtar och bra stämningar som gör det till en trevlig upplevelse att lyssna på det. Kanske inte att det finns några spår som står ut överdrivet mycket men det är helheten som verkar vara det huvudsakliga fokusområdet, inte enskilda hitlåtar för ajtjunes eller någon annan digital försäljning av spår. Sköna keyboards måste jag också tillstå att de har och definitivt ett album som är värt att kolla upp speciellt för den som uppskattar den melodiösa skolan av den svarta metallen.

Jag har inte hört Bornholm tidigare så jag har ingen aning om hur detta album står sig i jämförelse med de tidigare men det är ett starkt album och kan mycket väl vara en inkörsport till bandet för den som inte hört dem tidigare och troligtvis också ett album som även fansen kan uppskatta. Ett album jag åtminstone uppskattat att lyssna på, det är bra, dramatiskt, pompöst och imponerande, ett äventyr i en tid sedan länge bortglömd och förpassad till obskyra sidor i historiska skrifter. Också knappa femtio minuters musikalisk avkoppling, mycket bra.

HHHHHHH