Agathodaimon
In Darkness

Det var ett tag sedan vi senast hörde från den välvillige demonen från Tyskland, ett band som sägs vara nationens ledande mörkmetallband. Senast var 2009 när de återuppstod med Phoenix efter några års tystnad, bandets historia sträcker sig faktiskt så långt bakåt som till 1995. Sedan dess har det blivit fem album och nu kommer det sjätte som sägs vara lite mer tillbaka mot rötterna än bandets senaste album Phoenix som ska har varit så långt de kunde gå utan att överge sina rötter enligt bandet själva. In Darkness heter det nya albumet och det har precis som föregångaren ett blått skivomslag och det är precis som föregångaren inspelat i en kolkällare.

Det är melodiös svartmetall där ondskefulla avgrundsvrål blandas med klarsång, det är en massiv ljudbild som erbjuds och nio låtar varav den avslutande är en akustisk version av en tidigare låt på albumet och fungerar som ett bonusspår på ett album som därmed blir 47 minuter långt. Riktigt bra producerad är det också, det är kraftfullt men samtidigt melodiöst. Det är också tungt och ondskefullt men samtidigt ganska vackert. Ett dynamiskt album med stora kontraster, starkt och välgjort tycker jag att vi kan konstatera att det är.

Ett solitt album som inte har några direkta svagheter, däremot tycker jag även att albumet blir lite för statiskt som helhet. Det finns några riktigt vassa spår och partier, precis som på föregångaren Phoenix tycker jag att styrkorna ligger främst i partier där bandet inte är så tunga och där klarsången föreligger. Min favorit måste vara det avslutande akustiska spåret Adio, även om den andra versionen av den inte är så tokig heller. Så Adio är bäst och då är bandet riktigt bra men som helhet tycker jag inte riktigt att albumet lyfter. De håller åtminstone speltiden i schack bättre än de gjorde på förra albumet så där har de lyft sig och albumet är lite lättare att ta sig igenom än föregångaren.

Kort och gott kan vi konstatera att Agathodaimon troligen inte gör någon besviken med ännu ett solitt album. Jag hade dock önskat mig ett som gick lite mer utanför ramen men det här albumet är definitivt en stunds hyfsad underhållning. Kanske inte ett av mina favoritalbum från 2013 men likväl ett som inte tar emot att lyssnas på.

HHHHHHH