Zero Degree
Surreal World

Noll grader, det är ju inte alltför varmt och ungefär som det ser ut utanför huset just nu. Det är också vad en tysk sextett kallar sig, de släpper sin debut för andra gången nu med hjälp av Massacre Records som kan sprida albumet bättre än bandet någonsin kunde göra när de släppte albumet på egen hand 2010. Iskall metall kanske vi kan humoristiskt påpeka att det är och den känslan och en känsla av surrealism är något som omslaget förmedlar. Bandet bildades 2006 för den som är intresserad och de släppte sin första demo 2007 och som sagt sitt självfinansierade debutalbum 2010, ett album som nu åter ser dagens ljus nu. Deras målsättning sägs vara musik som blandar melodiös dödsmetall som In Flames eller Dark Tranquility med Iron Maidens stil, något sådant sägs det vara.

Den beskrivning som ges av bolaget och bandet kan väl sägas vara hyfsat träffsäker också, det är en beskrivning som stämmer väl men självklart mest passar för den som känner dessa band sedan tidigare. Annars kan det beskrivas som melodiös dödsmetall, väldigt melodiös sådan med många medryckande refränger och ofta en hyfsat brutal sångare måste jag säga. Inte jättetungt direkt utan snarare inriktat på melodierna och med hyfsad variation dessutom. Det är ett kallt, surrealistiskt album om elva spår och just över femtio minuters speltid. En sak som också slår mig när jag lyssnar på hur bandet låter är hur kompetent produktionen är, hur välsnickrade låtarna är, det låter väldigt kompetent och mognare än det egentligen borde vara med tanke på bandets relativt ringa erfarenhet.

Surreal World är ett starkt album med många positiva sidor, låtarnas fina medryckande karaktär gör att den är ganska lättsmält men samtidigt komplex nog för att hålla lite längre än ditt vardagliga melodiösa, moderna dödsmetallband som brukar stå sig i några minuter innan du är less, Zero Degree har dock ett djup som gör att deras musik står sig längre och tål att lyssnas på många gånger. Om det det finns någon svaghet så är det ändå att albumet är i längsta laget, jag tycker att 45 minuter hade varit precis en lagom punkt att bryta på men precis som många andra band blir det lite långt. Egentligen inget större problem mer än att det indikerar att albumet kunde haft en eller ett par ytterligare riktigt vassa hitlåtar för att verkligen hålla intresset uppe hela vägen, varje gång.

Det finns några vassa spår på detta album men jag tycker att ett står ut lite mer än något annat och det är det spår som går under namnet Virus. Det är ett attraktivt spår med bra refräng och skönt driv, helt enkelt en riktigt bra låt som jag gärna lyssnar till om och om igen.

Så om vi ska sammanfatta för att avsluta denna recension, så blir det med orden att det är en väldigt bra skiva med riktigt fina melodiösa dödsmetallåtar, kunde varit lite kortare. Det finns en riktigt bra låt på detta album som har en helhet som definitivt är värd ett betyg långt ovan den kyligare delen av betygsskalan.