Thy Darkened Shade
Eternvs Mos, Nex Ritvs

Det här bandet har ett skivbolag som måste älskas av jänkarna, världsterror-kommitén, jag undrar vad det kan ha tagit fram åt oss. Antagligen måste det vara något som är ganska destruktivt och otrevligt med tanke på skivbolaget, annars känns det som att albumtiteln är felstavad men de kanske försöker anspela på någon form av latin. Omslaget är mörkt, och känns en aning förvirrat, och förvirrande även om det indikerar någon form av mörkmetall. Enligt någon källa är bandet grekiskt och har funnits sedan 1999 men detta album är deras första, kanske någon form av ”underground”-tänk där eller så har de bara jobbat så länge med sitt debutalbum. Det är en trio där ingen vill stoltsera med sitt eget namn, tänk töntmetall… oj förlåt sa jag tönt-, jag menar förstås svartmetall. Det fanns inga bilder på bandet i promoutskicket men antagligen har de målat sig i ansiktet med mascara, läppstift och allt det där som de ”häftiga” svartmetallarna brukar göra - eller kanske inte, vad vet jag?

Deras musik känns en aning primitiv, det är ganska extremt och sången är designad för att låta ond. Instrumenten misshandlas och allt känns ungefär som det brukar när man får ett album som ser ut som detta. Produktionen är sådär unken som svartmetallproduktioner brukar kunna vara, ljudbilden låter billig och som att den skapats i någon form av jordkällare med trasig inspelningsutrustning. Ingenting för den som uppskattar eleganta och påkostade produktioner kan sägas. Rå, teknisk svartmetall med inblandning av avant-garde och åttiotals thrash sägs det vara från promohåll, kanske någonstans där i grytan av mörker kan det nog vara. Det finns ett par spännande melodiösa strukturer som bryter av en aning och gör att albumet kan sägas ha fler en bara en dimension, dock inte speciellt många. Albumet spelas i 42 minuter för den som vill höra alla åtta spår, ljudbilden är precis som vanligt för svartmetallen under dessa massa oväsen som smälter samman till en massa som inte direkt känns särskilt tung.

Precis som precis alla råare svartmetallband går Thy Darkened Shade i fällan att hamra på med så mycket oväsen som möjligt, så snabbt som möjligt, resultatet blir att det låter som en industrimaskin av något slag. Inte tungt, inte ondskefullt, inte ockult som tydligen är den inriktningen bandet söker enligt information jag funnit. Det finns några hyfsade partier som jag tycker höjer stämningen lite grann men i slutändan blir det här albumet precis som så många andra band i genren bara jobbig att lyssna på i förlängningen då allt bara låter som oväsen och för mig är inte oväsen favoritgenren, jag gillar mer nyanserad musik som producerats noggrant och det stämmer inte in på Thy Darkened Shade.

Som vanligt när det gäller denna form av extrem metall väljer jag att lägga in en liten brasklapp då jag inte direkt gillar något i genren, så om ni gillar svartmetall med rå inriktning finns det säker möjlighet att ni kan finna detta intressant, om inte finns det nog ingen möjlighet att ni kan finna detta intressant. Ungefär som att lyssna på en motorsåg som sågar Redwood, ganska monotont och inte direkt nyanserat.

HHHHHHH