The Way of Purity
Equate

”The Way Of Purity doesn't show off with smart or cool band members. No names, no fancy photos, no effigy, no trendy musical influences and no nationality. No compromise, no way to talk or get to know us - we are the fucking NOTHING.” Det står att läsa på bandets myspace och trots detta gör de en film Passing Through the Purity of Pain med ganska starkt bildspråk där de uppenbarligen söker visa upp sig, den känns väldigt mycket som en ”show off” om jag ska vara ärlig men samtidigt är det en hyfsat intressant historia som kan vara kul att titta på bland allt annat trams som finns i metalvärlden. Vi kommer inte att recensera vare sig bandets EP Biteback eller Filmen eftersom vi inte har tid med den saken på grund av den enorma mängd skivor som finns att recensera nu. Alla utom bandets sångerska Tiril Skårdal skyltar med fjantiga namn och maskerade ansikten och de sägs vara djurrättsaktivister och har tydligen stoppats från att resa in i USA för deras kommande turné eftersom de kanske kan vara terrorstämplade eller något i den stilen, jag lade inte så stor vikt vid den nyheten, PR-trick? Broder Caj var väl inte alltför positiv till bandets debutalbum Crosscore som han beskrev som rörig och tramsig. Equate är deras andra album och de har också släppt en EP vid namn Biteback som innehåller tre spår av vilka ett par finns på detta album. EPn och filmen som DVD kommer att finnas som en giveaway för att fira vårt mediums jubilerande i samarbete med WormHoleDeath, skicka e-post till vår infoadress och du har chansen att vinna.

Musikaliskt är det metalcore blandat med ganska standardiserad kvinnofrontad metal, tydligen ska det främja bandets budskap och det är för att inte stå i vägen för budskapet som bandets medlemmar inte stoltserar med namn. Kanske är de militanta aktivister och är rädda att någon myndighet ska kolla upp dem om de stoltserar med sitt namn? Musiken är ganska varierad som jag redan varit inne på och produktion och ljudbild är väldigt bra, lite svårt att dock att helt kunna se att det tillhör samma album hela vägen igenom då det tenderar till att spreta en aning. Albumet är kort och koncist med sina 37 minuter och tio spår.

Jag tycker att detta album är ganska bra så onekligen måste de har bättrat sig sedan den osammanhängande och tråkiga debuten som jag inte hört, jag tycker dock ändå att den känns en aning osammanhängande ibland och faller på grund av det lite grann i dvala under stundom, vilket förstås gör att jag lite grann somnar ifrån innehållet på albumet så om deras djurrättsfrågor och värnande om naturen som en gud ska komma fram kanske de skulle har försökt strukturera albumet på ett mer intressant sätt eftersom det nu känns ganska slätstruket under långa stunder. Detta känns lite udde med tanke på att de själva klagar på hur musikindustrin blivit slätstruken i en intervju jag läste med någon namnlös karaktär ur bandet.

Death Abound Everywhere, Eleven och The Last Darkest Night tycker jag känns väldigt lyckade medan resten av albumet känns okej men en aning slätstruket, vad ska vi säga? Lite bekvämt istället för att välja den självuppoffrande renhetsvägen som de själva predikar om i allt material man hittar med dem. Och om de är emot objektifiering av kvinnor som de sade i en intervju, varför så mycket avklätt kvinnligt i deras film? Jag kan gilla en del av deras musik men jag måste säga att deras image inte tilltalar mig på något sätt. Givetvis får den saken stå för dem och jag ska inte döma dem för det men man för faktiskt fram ett budskap starkare om man vågar stå för det med sitt eget namn.

Sammanfattningsvis ger jag detta album ett godkänt betyg med viss mersmak för att det bästa materialet är riktigt bra, jag tycker dock att de bör se över sin image en del för maskerade ansikten och namnlösa medlemmar är inte på något sätt intressant och dessutom rimmar det väldigt illa med deras önskan att inte visa upp en image eller så, och inget sätt att tala med dem, så de menar att de intervjuer jag läst på internet bara var påhittade av sidorna som publicerade dem, varför skulle någon vilja hitta på en intervju med ett nästintill okänt band eller projekt som de själva väljer att kalla sig? Nåväl, töntig image, ganska schysst musik kan detta album och detta band sammanfattas till.