Stealing Axion
Moments

Ögonblick, det är vad amerikanska bandet Stealing Axion vill erbjuda oss. Kan det vara ett Axiom de har hittat på för oss med sitt debutalbum som har ett riktigt snyggt skivomslag. Men inte bara det, de ligger på skivbolaget InsideOut som brukar vara en garant för kompetenta musikaliska produktioner. Deras självfinansierade debutEP som såg dagens ljus 2010 och spreds snabbt på nätet har prisats av både fans och kritiker, åtminstone står det så i pressinformationen och det är inget jag kunnat bekräfta eller motbevisa så vi säger väl att det är på det sättet. Lättillgängligt men ändå behållandes ett detaljerat och komplext ramverk beskrivs det som i pressinformationen. Av skivomslaget att döma är det just ett komplext och spännande album vi kan gissa att vi får, men att stjäla en Axion känns lite som ett hypotetiskt scenario, tycker ni inte?

Cmd+C från The Safety Firerecensionen är min beskrivning av hur detta band låter, det är som följer: Hårt och tungt som fan är det, sångaren vrålar och klarsjunger om vartannat, riffen och keyboardsen är väldigt komplexa och ombytliga vilket ger upphov till en ganska karaktäristisk stil på bandets musik där snygga melodier och kluriga låtstrukturer dominerar och där vi kastas från hårt och tungt till finstämt och brutala tuggande riff till snygga melodier; på det hela taget kan man nog kalla det ganska komplex och samtidigt väldigt tungt nästan rotat i det extrema facket. Sångaren vrålar eller snarare skriker ut något vrålsångsaktigt som han kombinerar med klarsång där båda dessa parter är ganska hyfsade, ingen av dem är väl överdrivet bra. Produktionen och ljudbilden känns som den håller väldigt hög klass och på det hela taget känns det som en betydligt mer mogen produkt än man skulle kunna tänka sig av ett albumdebuterande band. Allt känns omsorgsfullt genomarbetet och det går väl knappast att förneka kvalitetskänslan man får av att lyssna på det. De är ganska lika Stealing Axion och The Safety Fire där den största skillnaden troligen är att det ena bandet är amerikanskt och det andra brittiskt, och kanske att Stealing Axion inte är riktigt lika tunga som The Safety Fire. Båda har ett jävligt snyggt skivomslag dock.

Stealing Axion håller god musikalisk klass rakt igenom de elva spår som utgör detta album, inget av dem sticker direkt ut eftersom komplexiteten gör att det även tar ett tag för lyssnaren att ta in låtarna till fullo. Albumet är hela en timme och sexton minuter vilket också är ett av detta albums största besvär då det märks att albumet är så långt och det känns framförallt långt. Det borde kanske ha varit något spår färre eller kortare låtar för det känns lite grann som att de överarbetat sin produkt och det ganska mycket. Melodierna är dock väldigt bra och låtarna har bra energi och känsla och kan även beskrivas som välkomponerade, det låter onekligen som att detta band trots att de debuterar har en hel del musikalisk kompetens.

Så för alla er som gillar när tung modern metal möter progressiva idéer och finstämda här har ni något ni kan lägga till The Safety Fire i er samling. Om det inte vore för den ofattbart långa speltiden skulle det nog varit än bättre för på detta album tycker jag att vi får lite för mycket av det goda vilket gör att det inte riktigt går att uppskatta vad vi har framför oss, men ni kanske kan uppskatta långa speltider på ett annat sätt än jag. Men Memories är inte riktigt varierat nog för att hålla mig intresserad från början till slut, men med tanke på att det är en debut så måste jag konstatera att det är en väldigt bra sådan.