Starship Monolith
Brand New EP

Klassiska bandet Starship tar en resa med Discovery One och stöter på den stora svarta monoliten med dimensionerna 1x4x9 som ibland kan vara full med stjärnor om vi ska tro Dr. David Bowman. Efter de stött på monoliten förenas de med densamma och vi har en svart monolit i rymden som spelar Starshipmusik. Det skulle kunna vara vad Starship Monolith är, men givetvis är det inte så utan snarare ett band från Umeå som nu släpper en helt ny EP. Med i bandet finns Terrortorybekante Johan Norström som extraknäcker som aggressiv sångare även i detta band. Omslaget säger väl egentligen inte särskilt mycket om hur man kan tänka sig att bandet låter och att gissa utifrån det skulle kunna sägas vara en aning bombat så jag låter bli det. Det finns inte speciellt mycket vare sig information eller recensioner om detta band så många faktum men det sägs att grunden för denna konstellation lades under det sena 90-talet för att sedan kanske verkligen ta form efter att Johan Norström kommit tillbaka under det sena 00-talet då de ska ha släppt sitt debutalbum, årtalet för detta nämns dock ingenstans så jag vet inte när.

Ganska skitigt och med influenser från väldigt många håll, hård rock’n’roll med kopplingar till det mer extrema i form av att sången mycket består av vrålande. Hyfsat melodiöst och hyfsat varierat kan det sägas vara, energiskt och rakt på tycker jag nog också att vi kan tillägga när vi ändå bygger en beskrivning. EPn är på sex spår och som jag redan nämnt är variationen hyfsad över dessa som tar 22 minuter att spela, till det bör adderas att det är en relativt god produktion som känns professionell nog att övertyga.

Inledningsvis och ett gäng turer i musikspelaren senare är jag väl inte helt övertygad om detta, det låter musikaliskt väl tycker jag men stör mig på sången. Detta har dock utvecklats över tid och jag har värmt upp till sången över tid och måste säga att detta är en ganska bra EP där ett flertal musikaliska inriktningar möts i en enhet som faktiskt är mer enhetlig än vad man kan tror efter man hört den första gången då det faktiskt känns lite rörigt och lite skramlande men allteftersom den får snurra i musikspelaren faller bitarna på plats och bildar en ganska intressant och ganska bra ny EP.

Om jag ska säga något om låtarna tycker jag att de alla håller en ganska god kvalité med det inledande spåret Brand New Day som det vassaste. Annars vet jag inte riktigt vad mer jag kan säga om det, ganska rå, rockig musik med en hel del energi och kraft. Så sammanfattningsvis kan vi väl säga att denna splitternya EP är ganska bra och en ganska kul sådan att lyssna till.

Sammanfattningsvis en sexspårs EP som behövde lite tid att växa hos mig men när den väl gjort det kan jag konstatera att den är ganska lyckad. Ingenting världsförändrande eller makalöst likt en HAL 9000 men kul nog att lyssna på och kanske ändå mer pålitligt att ha som kompanjon i ditt fordon.