Snailking
Samsara

Samsara är något vi varit inne på tidigare i recensionen av To/Die/For, det är en tibetansk, hinduistisk eller buddistisk pryl som jag tror att jag förklarade där och tänker inte göra det på nytt. Snigelkung är svenska, från de fertila områdena kring Jönköping eller Kalmar, Småland hursomhelst och de bjuder på kungliga snigelbesvärjelser. Kolossalt tunga riff som tydligen ska snigla sig fram genom albumets tre väldigt långa låtar, så med dessa fakta på bordet, vad ska vi då tro om denna svenska trio?

Att de är sniglar kanske, åtminstone när det gäller deras musikaliska tempo. De har riff lika tunga som det skulle vara tungt att bära ett skal på ryggen, så om du kan föreställa dig att vara en snäcka i trädgården en regnig sommardag så vet du hur tunga de är. Lite diffusa riff och med en tyngd som kan skapa sprickor i även den solidaste av väggar. Så man skulle faktiskt kunna säga att det låter som att det skulle vara framfört av kungasniglar, på ett positivt sätt. Sången är inget man direkt lägger märke till, däremot de talade partierna som här och där dyker upp (här och där betyder ungefär två gånger under de tre spåren), tre spår som alla är väldigt långa med bara ett marginellt kortare än tio minuter, faktum är att de tre klockar in på väl över halvtimmen. Nämnas bör kanske att de talade partierna är på svenska och låter som de skulle kunna komma från någon gammal svensk film (eftersom jag knappt sett någon svensk film kan jag dock inte bekräfta eller dementera detta), och det är faktiskt lite underhållande måste jag tillstå. Produktionen är kompetent och ljudbilden ger både ett tungt utförande och ett snyggt och rent sådant dessutom.

Samsara är ett bra album, och ett som man utan alltför stor ansträngning kan sätta i ett fortsättande kretslopp om man så önskar. Skivomslaget känns väl en aning tråkigt måste jag säga men det spelar samtidigt ingen större roll, och faktiskt skulle jag nog önskat kanske några fler men kortare låtar för att de flesta av spåren har något av en startsträcka vilket gör att lite av dynamiken i musiken går förlorad men det är samtidigt inte någon större sak utan mest bara en liten reflektion. Jag tycker trio står för en trio spännande låtar som underhåller mig som lyssnare trots att de alla är ganska långa och ganska långt ifrån vad man kan kalla hitbetonad, det är istället musik med atmosfär och ett djup som jag inte alltför ofta hört i genren som ibland benämns som sludge metal, men vad bättre att framföra sådan musik än en snigelkung.

Jag vet inte om man ska kalla det EP eller album, jag har sett vissa recensenter kalla det EP, promotorn säger album och det tycker jag också att det ska kallas eftersom det är mer än en halvtimme långt. Jag vet dock att det är en väldigt schysst och spännande debut, den bär spår av inspirationskällor, till och med namnet gör det, men det är uppenbart att detta är ett album av ett band som har en väldigt intressant framtid framför sig, åtminstone om deras debutalbum är någon indikation.

HHHHHHH