Rage
21

Tracks
01. House Wins
02. Twenty One
03. Forever Dead
04. Feel My Pain
05. Serial Killer
06. Psycho Terror
07. Destiny
08. Death Romantic
09. Black And White
10. Concrete Wall
11. Eternally


Band:
"Peavy" Wagner - vocals, bass
Victor Smolski - guitars
André Hilgers - drums


Discography:
Reign of Fear (1986)
Execution Guaranteed (1987)
Perfect Man (1988)
Secrets in a Weird World (1989)
Reflections of a Shadow (1990)
Trapped! (1992)
The Missing Link (1993)
10 Years in Rage (1994)
Black in Mind (1995)
Lingua Mortis (1996)
End of All Days (1996)
XIII (1998)
Ghosts (1999)
Welcome to the Other Side (2001)
Unity (2002)
Soundchaser (2003)
Speak of the Dead (2006)
Carved in Stone (2008)
Strings to a Web (2010)


Guests:


Info:
Recorded at the "Twilight Hall studios" in Krefeld/Grefrath, Germany
Produced by Charlie Bauerfeind and Victor Smolski

Released 2012-02-24
Reviewed 2012-02-08

Rage bandsite

Links:
rage-on.de
myspace
nuclear blast


Jag tänkte börja med att räkna upp synonymer på översättningen av bandets namn som för övrigt är ilska, det var tills jag upptäckte att jag gjort det redan i min recension av bandets alster Carved in Stone från 2008. Det blir för övrigt ganska svårt att överhuvudtaget säga något om Rage som inte sagts förr, ett band som höll på med sin musik redan innan murens fall, som hunnit byta namn (också det innan muren föll) och inkluderat albumet som släpptes under epitetet Avenger och detta ännu osläppta har de hunnit spela in 21 album. Jag antar att det är därför de kallar albumet 21 för att det är deras 21:a studioalbum, en imponerande siffra kan jag bara säga. Då bör man också tillägga att bandet genom alla dessa 21 album lyckats släppa väldigt lite som inte håller måttet, jag tycker inte att deras allra tidigaste alster är särskilt roliga men egentligen sedan Trapped för tjugo år sedan tycker jag att de ständigt lyckats släppa högkvalitativa album så onekligen är det svårt att inte ha förväntningar på detta album som är väldigt centrerat kring döden och då främst kring mord i alla dess slag. Enligt informationen som följer med albumet är det två spår som inte är centrerade kring morbida tema och det torde vara de första två.

Rage har hela tiden utvecklats musikaliskt och genomgått ett flertal faser i sin musikaliska resa, och det kan väl sägas att de spelar relativt klassisk heavy metal med mycket melodi och med lite undertoner av klassisk musik som är en kvarleva sedan de väldigt klassiskt inspirerade albumen Ghosts och XIII, dock tycker jag att den delen tonats ut allt mer under de senare albumen och i 21 är det inte så mycket kvar av den saken mer än att Victors gitarrspel ibland förnimmer om klassiska kompositioner. Att bandet är väl samspelt och väldigt kompetenta är tydligt och produktionen är som den varit under väldigt många år, av högsta klass. 21 känns också som ett av de absolut tyngsta albumen som Rage gjort, Peavy till och med vrålsjunger på riktigt i ett av spåren, inte hela dock. Det känns igen som Rage men samtidigt är det en utveckling sedan tidigare så det kan inte sägas låta identiskt med något av de tidigare albumen. 21 har elva spår som tar ungefär 57 minuter att spela sig igenom och under dessa får du faktiskt ganska stor variation, mycket aggressivitet men också en hel del melodier och harmonier.

Det känns som att det står skrivet i sten att Rage ska göra lyckade album, de har hittat den där felande länken som gjort dem till det kanske mest kompetenta heavy metal bandet någonsin. 21 är inget undantag till denna tes, det är ett riktigt bra album med många aggressiva låtar som ändå har oerhört medryckande refränger och blir till musik som andas kvalité och tanke bakom kompositionerna. Det är riktigt tungt men som sagt samtidigt melodiöst och medryckande, jag kan bara inte undvika att fråga mig hur de alltid lyckas släppa kvalitetsprodukter för det är vad de gör. De är så väldigt imponerande och 21 är bara ytterligare ett bevis för vilket högklassigt band Rage faktiskt är, jag ska dock tillstå att jag inte tycker att 21 når upp i samma klass som mina favoriter ur bandets digra diskografi.

Att försöka plocka ut favoritlåtar är ungefär som att försöka välja vilket av sina barn man ska halshugga, det vill säga hyfsat svårt men om jag måste så säger jag att titelspåret, Forever Dead och Death Romantic troligen är de jag väljer ut men det är i tät konkurrens. Det inledande introt kan jag dock önska mig en aning vassare röstskådespel men man kan ju inte få allt och det blir sett till helheten en ganska obetydlig anmärkning ändå. En annan kul sak är att man tydligt i titelspåret kan höra att det handlar om en tysk lyrikförfattare med tanke på ordföljden i refrängen men det är inget jag ser som negativt eftersom det fungerar alldeles utmärkt så, och är en utmärkt start på ett utmärkt album kanske man kan tillägga.

Så på det hela taget ännu ett grymt album av Rage, inte riktigt i nivå med mina favoriter ur den digra diskografin men helt klart ett album väl värt att låna sitt öra för en stund. Tack för ännu ett fint album Rage, varmt rekommenderat till alla fans av heavy metal.

HHHHHHH

 

 

Label: Nuclear Blast/Warner
Tre liknande band: Judas Priest/Metallica/Gamma Ray
Betyg: HHHHHHH (5/7)
Recensent: Daniel Källmalm

read in english

Föregående recensioner:
Michael Thompson Band - Future Past
Essenza - Devil's Breath
Davidian - Our Fear is Their Force

Föregående artiklar:
Lunocode
Persona Non Grata
Coexistence