Michael Thompson Band
Future Past

Amerikanske gitarristen Michael Thompson har samarbetat med massor av stora artister under sin karriär som studiomusiker, han har även släppt ett par skivor nu som soloartist eller under epitetet Michael Thompson Band. Som Michael Thompson Band är detta den andra skivan, den första kom redan 1989 och anses tydligen vara en kultklassiker bland AOR-fansen. Där ser man vad lite jag vet om en genre jag gillar, men å andra sidan har jag aldrig hävdat mig som en fan av genren. Frontiers älskar Michael Thompson så mycket att de kallar honom en av de främsta gitarristerna i världen och namndroppar massor av band och artister som han på något sätt involverat sig med, troligen oftast som studiomusiker. Allt är väldigt fascinerande om man är intresserad av sådant, vilket jag inte är. Sångare åt Michael på detta album är Larry King från ett band som heter Soleil Moon och med på skivan finns en ny variant av MTBs största hit från första albumet, Can’t Miss som nådde så högt som den trettiotredje platsen på Billboardlistan. Omslaget är mestadels en logotyp på en halvt blå och halvt vit bakgrund, en gitarr är också involverad i omslagets samarbete men spelar ingen större roll där, desto mer i musiken.

Musikaliskt är det ingenting världssensationellt, det är ganska vanlig AOR musik med en sångare som håller till i de halvhöga registren största delen av tiden, väldigt melodiöst och medryckande refränger. Ingenting som egentligen bryter av från klassiska AOR-marker. Välputsad produktion, tydliga keyboards dock med gitarrerna som dominerande instrument. Många låtar har ganska lugna introduktioner för att komma till ett klimax i första refrängen men tempot på skivan som helhet är ganska lågt. Oklanderligt genomfört och kompetent presenterat är det, detta framtida förgånget jag just nu har snurrandes i musikspelaren. Melodiös rock med medryckande refränger och melodier kan man sammanfatta det i en mening. Albumet har elva spår och spelas under ungefär femtioen minuter.

Jag tycker att det inleds riktigt bra, inledande energirockern High Times är en riktigt grym AOR-dänga som man gärna lyssnar till om och om igen, de första tre spåren är riktigt kul faktiskt men sedan tycker jag att det somnar av lite grann här och där men sjätte spåret Beautiful Mystery är också riktigt skön. Det är aldrig så att det går ner och blir totalt ointressant men sångaren låter så mycket bättre när han får sjunga så att rösten närapå spricker för honom som i till exempel första spåret. Det blir också lite mer ordinär AOR mot andra halvan och déjà vukänslan blir väldigt stor när man når slutet av albumet. Tyvärr blir hela intrycket av albumet att det är bra men vi har hört allt förr och det känns inte riktigt som detta album tillför något vi saknat då.

Kort och gott blir detta alltså ännu ett bra AOR album som egentligen inte tillför något, en stunds kul förströelse men inte så värst mycket mer och som masskonsument av melodiös rockmusik önskar jag något speciellt för att det verkligen skall tilltala. Om du inte måste ha precis allt inom genren eller om du är en fanatiker av Michael ser jag ingen anledning att skaffa detta album, det finns många album som är betydligt bättre och det är bara att leta i Frontiers katalog så kommer du hitta ett flertal. Samtidigt tror jag inte att du kommer att bli alltför besviken om du köper detta album.