Issa
Can't Stop

Issa kan inte sluta, inte sluta släppa ett album per år kanske. Detta är hennes tredje album på lika många år och föregångaren The Storm var en väldigt trevlig poprockare med en riktig hitlåt i Looking for Love, ett album vi delade ut fem poäng till. Kan hon upprepa det med sitt nya album som är en samling klassiska AOR-låtar från ett gäng olika band av vilka vi kan nämna Atlantic, Aviator, Regatta, Worrall med flera. En del påstår att det är en utmärkt samling AOR-låtar i original, jag är inte lika säker på den saken då alla är ganska typiska AOR-dängor med refränger som upprepas in absurdum vilket oftast blir tjatigt i längden. Nu handlar det dock om dessa låtar ”issade” kanske vi kan benämna det som, de låter förstås modernare och i många fall också med en bättre sångare.

Att det handlar om melodiös poppig rock/AOR lär väl ingen bli förvånad över, Issa har en vänlig stämma som lämpar sig väldigt väl för att sjunga den här typen av poppig AOR, jag måste säga att hon tillhör de absolut bästa AOR-sångarna jag hört. Förstås handlar det om en putsad och polerad AOR-produktion som är klar och tydlig men inte lika positiv och tydlig som på det föregående albumet, detta känns lite mörkare och kanske aningen tyngre. Detta kanske är på grund av låtmaterialet eller att hon jobbar med ett annat band och producent för detta album, vi får ett oväntat lite varierat album med tanke på att musiken kommer från en massa olika band. Albumet spänner annars över tolv spår av AOR-historia, eller femtiofem minuter av klassiska hits beroende på hur man vill se på saken.

Mitt första och sedan bestående intryck är att detta är sämre än The Storm, ganska mycket sämre faktiskt. Främsta anledningen till detta är produktionen som jag inte tycker gör Isabells röst rättvisa, det hon gör bra är det positivt rockande som hon bjöd på med förra albumet och som hon inte bjuder så värst mycket på nu. När det blir positivt och klämkäckt är det riktigt bra men när det inte är lika klämkäckt känns det faktiskt som ett relativt ordinärt album som aldrig riktigt lyfter. Det kanske är Delveccios förbannelse eftersom det känns som att han sällan lyckas lyfta något, hans eget band Hardline som för övrigt är bandet bakom Issa på detta album känns högst ordinärt också och det är precis vad Can’t Stop känns som, ett ordinärt album.

Lite av en besvikelse måste jag säga, dels att hon väljer att göra ett coveralbum och dels att den där roligt positiva och glada ljudbilden som gjorde The Storm så bra inte heller återfinns. Dessutom låter inte Isabell själv lika bra på detta album, hon låter bra men inte som på det föregående albumet. De enda spår som känns intressanta på albumet är Power Over Me, Do You Ever Think of Me och i Won’t Surrender, resten av spåren kan jag både ha och mista eftersom de egentligen inte gör något alls för mig.

Om du är intresserad av Issas musik tycker jag att du gör bäst i att först kolla upp The Storm för det är hennes bästa album, detta vet jag inte riktigt vad jag ska säga om egentligen. Det är inte dåligt men inte heller bra, det mest bara är på något sätt. Kanske är kul som kuriosa för den som gillar musiken i originalversion, eller för den som vill höra hur Issa tolkar andra bands musik. Jag har i alla fall redan bytt till albumet hon släppte förra året.

HHHHHHH