Irdorath
Dekonstrukteur Des Fleisches

Österrikiska Irdorath som hittat sitt namn i ett dataspel, släppte för ett tag sedan sitt andra album, ett som jag tagit mig den tid att lyckas lyssna på tillräckligt för att recensera men nu har jag gjort det och det första som slår mig är det patetiska omslaget med dödskallar på pålar, det är lite grann som att bandet önskat att vi inte ska vilja köpa albumet. De sjunger på det tyska språket vilket inte är något jag motsätter mig alls, det kan fungera väl även om det ibland blir lite patetiskt för vissa band. Om ni för övrigt undrar över bandnamnet så kan jag säga att det är en ö där en odöd drake ska leva tydligen, jag är ingen spelare och min dator tror jag inte ens innehåller något spel så jag är inte rätt man att svara om uppgifterna jag såg någonstans stämmer. Vad jag däremot vet är att de marknadsförs med att de sjunger på tyska och har krossande gitarrer eller något sådant.

Musikaliskt kan de ju utan tvekan kallas för extremmetall, hårt snabbt, tungt och med vrålsång. Stilistiskt tycker jag inte att de direkt utmärker sig på något sätt, ett för genren habilt hantverk som är välgjort utan att sticka ut, ljudbilden är som man kan förvänta sig av ett extremt band av idag, varken mer eller mindre. Albumet har tio spår och spelas i 45 minuter vilket måste ses som ganska genomsnittligt i form av speltid, det är inte den största variationen jag hört på ett album vi erbjuds när vi tar oss igenom Irdoraths andra album som jag nu gjort i 535 minuter plus lite till eftersom albumet är 45 och 38 för att vara exakt. Ganska typisk modern hyfsat svängig extremmetall vars mest särskiljande drag är att sången görs på det tyska språket och inte engelska som brukar vara brukligt inom musikvärlden, så tycker jag att man bäst beskriver detta band.

Som ni kanske kan utläsa av det förra stycket kan jag inte direkt bekänna mig som någon större fanatiker av detta band, det är väl välgjort och allt det där men det är samtidigt stereotypt och segt eftersom det låter ganska mycket som det mesta andra jag hört ur liknande genrer. Jag har svårt att imponeras varje gång när det enda nya eller annorlunda detta band kan erbjuda är att de sjunger på tyska och det är i sanning att säga ingenting imponerande egentligen. Visst det finns ögonblick då det faktiskt är rätt bra men Fleischgewordner Antigott är ett ganska ensamt ögonblick av kvalité.

Det är ganska svårt att egentligen säga speciellt mycket om album som detta, det ger mig knappast något särskilt att lyssna på detta album och det lämnar inte direkt något bestående intryck, eller men för den delen. Jag har sett en del positiva omdömen om detta album så kanske de som är mer insnöade på liknande genrer kan finna nöje i detta köttupplösande album, men för oss andra är det svårare att hitta något att ta med sig från detta album.

Så, ett ganska intetsägande album som har en fördel i att det sjungs på tyska, i övrigt finns det inte mycket att ta med sig, ett bra spår och resten av albumet känns mest meningslöst. Så någonting för fans av genren eller odöda drakar att kanske kolla upp men för oss övriga är det bäst att undvika det.