Hellyeah
Band of Brothers

Tredje albumet från den så kallade supergruppen Hellyeah med medlemmar från bland annat Pantera och Mudvayne, amerikansk grupp med andra ord. Inget ont om amerikanske grupper, några av mina favoritband är från USA, men Mudvayne och Pantera tillhör inte dessa. Albumet ska ha en passande titel och pressinformationen är för lång för att jag ska orka bry mig om att läsa den speciellt noggrant men det står säkert en del om hur förträffligt bandet är och allt det där och de verkar ha fått både goda och mindre goda recensioner runt om på nätet.

Musikaliskt kallas det sydstatsmetall eller groove metal och det kanske stämmer, att de har en del gemensamt med medlemmarnas övriga band går inte att missta sig på. Lite halvaggressiv musik och raspig sång, ganska högt tempo och en modern amerikansk metallisk ljudbild. Ingenting känns direkt banbrytande eller egentligen ens spännande med Hellyeahs stilistik men att de är hyfsat kompetenta musiker kan nog ingen tveka om. Band of Brothers känns inte överdrivet varierad sett till de elva spåren och den spelas i dryga 45 minuter för den som lyssnar på allt.

Jag måste säga att jag är inte överdrivet imponerad av vad Hellyeah har att erbjuda oss, albumet är ganska sömnigt, produktionen känns högst ordinär och även om bandet verkar ha viss musikalisk kompetens så känns det oinspirerat och faktiskt ganska tråkigt. Jag har inte hört något av bandets tidigare album men om de inte är bättre än detta är frågan om inte bandets medlemmar borde ägna sig åt sina egna band än att syssla med detta.

Jag tycker att den inledande War In Me är en bra start och en bra låt men sedan kommer absolut ingenting och sedan kommer ingenting mer och därefter ytterligare ingenting och sedan ingenting mer av värde på hela albumet. Kanske för fans av bandet eller för fans av banden i vilka medlemmarna också ingår, annars ser jag inte någon större poäng med detta album som faktiskt är helt intetsägande och väldigt tråkigt då jag trots sexton genomspelningar fortfarande känner det som att jag inte kan erinra mig ett dugg av vad jag hört på detsamma.

Nej, Hellyeah imponerar inte direkt på mig, deras musik blir alldeles för ointressant för att ens orka engagera sig i. Soporna nästa...

HHHHHHH