Furyon
Gravitas

Brittiska Furyon släppte sitt debutalbum Gravitas på egen hand 2010, och nu 2012 släpps det igen men denna gång av skivbolaget Frontiers. Detta album har som Aftonblodet skulle ha sagt ”tokhyllats” av massor av medier i samband med släppet 2010, något som förstås alla som arbetar med att sälja bandet valt att knuffa på. Skivomslaget kan väl knappast sägas vara som en öppen bok när man ska gissa musikstilen, men å andra sidan kanske man inte heller ska bedöma en bok efter omslaget. Redan från början har Furyon tydligen varit en kraft att räkna med då ordet spridits bland rockfansen och gjort bandet till en av de större dragningskrafterna på Brightons redan välfyllda rockscen, i alla fall om vi ska tro de som försöker sälja dem. Dessutom ska det som särskiljer Furyon från massan vara den rena kvalitén på deras musikaliska förmåga.

Uppväxta på en diet av heavy metal, prog och klassisk rock, mixar Furyon alla dessa element till en helt unik ljudbild. Så säger informationen som följer med albumet och jag vet inte om jag riktigt instämmer i det resonemanget, så värst unikt eller originellt är det inte enligt min uppfattning. Ganska klassisk melodiös rockmusik med medryckande refränger och en energisk rockig ljudbild. Sångaren har en klassisk rockröst och är säkert en underhållande sångare att se på scen, i alla fall baserat på sättet han sjunger. Låtmaterialet på albumet är hyggligt varierat, och dessutom väldigt bra producerat för att hålla en riktigt spännande och samtidigt klassisk rockljudbild. Om vi bortser från de akustiska bonusspår som denna nya utgåva av debutalbumet begåvats med finns det tio spår och dessa tar femtiofem minuter att spela sig igenom.

Redan från inledande spåret är det uppenbart att detta album är speciellt, det första spåret är riktigt bra och det bästa på albumet men de efterföljande spåren är knappast dåliga eller ens tråkiga. Kvalitén sett över hela albumet är väldigt bra och rycker med en i lyssnandet och de femtiofem minuterna de ordinarie låtarna pågår flyter undan ganska snabbt och du lämnar albumet med en väldigt positiv känsla och med ett par refränger fortfarande snurrandes genom medvetandet. Ett melodirockalbum som inte bara är bra utan också är minnesvärt, kanske inte unikt eller nyskapande men otroligt välgjort och med träffsäkra refränger som man inte tröttnar på i första taget.

Om jag ska se lite mer kritiskt på saken får jag väl säga att albumet har en liten nackdel i att det är lite långt och då räknar jag inte ens in de akustiska bonusspåren som är akustiska versioner av spår som vi redan hört på albumet. Det är inte varierat nog för att riktigt hålla toppnivån hela vägen vilket gör att vissa av spåren inte känns så bra som de är när man lyssnar genom hela albumet. Bristen på originalitet kanske också kan upplevas som en aning avtändande för den som lyssnar på mycket musik. Egentligen är dock detta att vara en aning petig men för min del är längden ändå en lite störande faktor och det skulle ha varit ännu bättre om albumet hade varit runt 40 minuter långt istället, nu blir det lite för många låtar av samma karaktär, visserligen bra låtar men ändå.

Så Furyons debut som nu alltså släpps av Frontiers är helt klart värd att titta närmare på, det är en riktigt bra illustration om hur melodiös rockmusik görs när den görs rätt.