Electric Light Orchestra
Mr. Blue Sky: The Very Best Of
Electric Light Orchestra

ELO är en stor del skyldiga till varför jag fått den musiksmak jag fått därför att när jag växte upp fanns det ett tiotal skivor i mammas och pappas skivsamling som verkligen fastnade för mig. Det var Steve Miller Bands 'Abracadabra' och 'Circle Of Love', det var Styx 'Kilroy Was Here' och 'Paradice Theatre', AC/DCs 'High Voltage', Status Quos 'Rockin' All Over The World', Eagles 'Hotel California', Bostons debut och det var ELOs 'A New World Record'. Men det var inte bara den ELO-skivan, även om det var den som lämnade störst intryck. Jag gillade ELOs användande av klassiska instrument, såsom fioler, violiner, cello och liknande men jag gillade mer deras melodiösa, aningen progressiva rock och det var tydligen fler än jag som gjorde. I mitten på 70-talet var de tillsammans med band som Queen, Fleetwood Mac och Led Zeppelin världens största rockband. Deras karriär kan summeras upp med ett ord: fantastisk - och för att ni ska förstå hur fantastisk den är följer här en liten summering av några av deras makalösa bedrifter:

På 13 studioalbum och fyra livealbum lyckades de få 27 topp 40 singlar både i USA och England (flest någonsin), 19 av dessa tog sig in på topp 20 i USA och 20 på topp 20 i England). De har samlat på sig 19 kanadensiska albumcertifikat (guldskivor), 21 i USA och 38 i England. De har sålt över 50 miljoner album och toppat albumlistor i bl.a. Sverige, Australien, Kanada, England och Tyskland samt singellistor i jag vet inte hur många länder. Låtarna på detta album har tillsammans medverkat i 26 filmer (enligt IMDB) och en hel del tv-serier. Det är ett axplock, det finns betydligt mer men vi lämnar det nu och tittar in på det första best-of albumet av ELO… i år!

Ja, det var faktiskt bara ett år sedan skivbolagen Epic, Legacy och Sony gick ihop och släppte skivan 'The Essential Electric Light Orchestra', en uppdaterad version av en skiva från 2003 med samma namn. Och förra året släpptes dessutom best-of albumet 'The Very Best Of Electric Light Orchestra' som i sin tur också var en uppdaterad utgåva av en skiva från 2005. Faktum är att det finns fler Best-of utgåvor med ELO än det gör vanliga utgåvor och inte så några fler heller, utan mer än dubbelt så många. Det som gör denna utgåva unik är att det bara är 12 låtar och att de har en tidigare outgiven låt i den avslutande Point Of No Return.

Låten som står som titelspår på denna utgåva - Mr. Blue Sky (hämtad från 1977 års 'Out Of The Blue') hade en stor roll i både öppnings- och stängningsceremonin av OS i London tidigare i år och är en låt som känns som den kan göra vilken deppig tonåring (eller vuxen för den delen) som helst glad, vilket är ganska häftigt 35 år efter den först släpptes. Efter denna följer en kavalkad av tio av de mest kända ELO-låtarna (dock inte Chuck Berry-covern Roll Over Beethoven som är en av bandets mest omtyckta låtar) innan skivan avslutas med Point Of No Return, som jag tycker absolut platsar på skivan med de andra låtarna - inte som det brukar vara när de slänger in extraspår sådär för att fylla på med något outgivet att bonusspåret är ren dynga fullständigt ovärdig att vistas i samma rum som resten. Point Of No Return är faktiskt en väldigt bra låt!

Men det finns en annan sak som gör 'Mr. Blue Sky - The Very Best Of Electric Light Orchestra' annorlunda mot alla de 30+ best-of albumen som släppts tidigare också och det är att Lynne ensam suttit och gått igenom alla dessa elva låtar och spelat in dem på nytt - samtliga instrument och sångstycken och sedan suttit och ensam mixat ihop låtarna för just denna best-of utgåva. Större delen av materialet har inga större skillnader mot originalen, mer än att ljudkvalitén låter märkbart bättre, men i vissa låtar känns det ganska annorlunda och det är faktiskt inte till det sämre - tvärtom.

Personligen har jag dock ändå svårt att se denna best-of utgåva motiverad med tanke på hur mycket samlingsalbum som redan släppts med detta band. Det kom alltså två bara förra året, dessutom två 2008, ett 2007, två 2006, tre 2005 och så vidare med samlingar mer eller mindre varje år sedan mitten på 70-talet. Visst kan det vara kul för den som samlar ELO, eller för den som gillar bandet men faktiskt inte har någon skiva med bandet (eftersom du får låtarna med betydligt bättre ljud här) eller för den som bara har något enstaka album (förutsatt att det inte är 'A New World Record' från 1976 eftersom hela tre av dessa tolv låtar kommer därifrån) men för en normal ELO-köpare är det inte så pass stor skillnad att jag ser någon riktig poäng i att köpa albumet. Vill ni ha den tidigare outgivna Point Of No Return finns den säkert att få tag på genom någon laglig nedladdningssida på nätet. Men jag vill inte säga så utan att ha poängterat att det är en rejält häftig samling låtar detta. Vilka fantastiska låtar som bara kommer och kommer och kommer…

…men på något sätt känner jag ändå att skivan är rätt meningslös. Och trots den höga kvalitén, trots nostalgitrippen med det bästa ljud och i de kanske bästa versionerna dessa låtar någonsin presenterats i tycker jag ändå att albumet bara blir motiverat om du faller i någon av de grupper jag beskrev i tidigare stycket. 'Mr. Blue Sky - The Very Best Of Electric Light Orchestra' är bra - men rätt onödigt.