Craaft
Second Honeymoon

Tyska bandet Craaft är ett band som släppte några skivor under sena åttiotalet, tidiga nittiotalet, det blev tre album totalt och Second Honeymoon är deras andra som nu återser dagens ljus tack vare fansen på Yesterrock. Det är ännu ett band med Tokyobekande Klaus Luley som vi nyligen recenserade ett soloalbum av och hans gäng Tokyoskivor har förstås också återutgivits och recenserats. Nu är det alltså ett band som går under namnet Craaft där alltså deras andra album från 1988 Second Honeymoon som har putsats upp och allt det där för att alla fans ska få chansen att återse detta album med tre bonusspår från demoskivor.

Melodiös rockmusik eller AOR kan det väl sägas vara, ganska mycket i stil med vad Luley gjort under andra namn, dock är det lite råare och lite rakare när det gäller det stilistiska, kanske inte heller lika välputsat som till exempel Tokyo så AOR med en lite smutsigare sida och med en del energi och kraft trots att det ändå är putsat och melodiöst. Produktionen är bra tycker jag och musiken känns ganska positiv i framtoning, det är inklusive bonusspåren är det sexton spår på detta album och speltiden är 76 minuter. Under dessa sjuttiosex minuter kan man inte direkt påstå att vi får en gigantisk musikalisk variation, spåren är relativt lika varandra genom hela albumet.

Ett okej album på alla plan, inte överdrivet bra eller dåligt på något sätt utan en samling bra spår men som egentligen inte gör speciellt mycket för mig, ganska alldagligt kanske vi ska säga. Ett av problemen för detta album är att trots de bra låtarna finns det ingen direkt hitlåt som tar mig som lyssnare med storm utan det är samling låtar som är kul att lyssna på men som inte direkt gör något intryck på mig. Ett annat problem för detta album är speltiden på över sjuttio minuter som inte direkt hjälps av att variationen knappt existerar vilket förstås också kan vara anledningen till att det inte finns något spår som ger en hitkänsla. Bristen på variation kan egentligen sägas vara det största problemet för detta album för låtarna är som jag redan varit inne på flera gånger, inte dåliga men samtidigt känns de inte så bra heller på grund av att albumet låter mer eller mindre likadant genom hela albumet

Så ett bra men egentligen ganska ointressant album eftersom det inte erbjuder något nytt, de har inget direkt hitspår som hoppar fram när man lyssnar på albumet och det är ett väldigt långt och väldigt lite varierat album vilket gör det till ett bra bakgrundsalbum men inte alls lika spännande att verkligen lyssna på. Det finns definitivt bättre alternativ för dig som gillar AOR eller melodiös rock för Craaft är inget annat än ett bra album, solitt och välgjort men samtidigt en aning sådär tyskt överarbetat och alldeles för lagom för att kunna bli riktigt bra. Men visst, det är bra.