Cloudscape
New Era

Molnlandskap är alltid intressanta och väldigt viktiga när man arbetar inom fotografering av landskap, det är också ett svenskt band som i dagarna släpper sitt fjärde album. Ett album som går under namnet New Era och på ett sätt kanske det är ett album som introducerar en ny era för Cloudscape, de har i alla fall varit i en process att byta ut lite medlemmar. Representanten för Roastinghouse (skivbolaget) skickade nyligen ett mail som sade dels hur bra albumet är (vilket en skivbolagsrepresentant förstås ska göra) men också att de fått bra omdömen runt om och det verkar sant så långt jag kan bedöma, en svensk recensent tyckte dock inte riktigt att det slog likaväl som Circus Maximus eller Pagan’s Mind från vårt grannland i väst, i övrigt är dock hyllningssången ganska ensidig vad jag kunnat hitta. Jag ger dock ingenting för internethyllade album eftersom de inte alltid är så fantastiska som överentusiastiska recensenter vill tillstå, Cloudscape har dock ett väldigt intressant skivomslag så det såg spännande ut tyckte jag när jag först noterade att skivan gjorts tillgänglig för oss.

Musikaliskt är det ganska spännande, progressivt och melodiöst med en kompetent sångare. Ljudbilden är väldigt snyggt och framförandet känns kompetent och välgjort, låtarna har överlag ganska bra flyt och känns relativt genomarbetade, kanske ibland lite överarbetade. Med progressiv musik kommer också som ett brev på posten ett kreativt musikaliskt tänk och en spännande inriktning som bör kännas som en upptäcksfärd i ett okänt landskap, speciellt när det handlar om ett band man aldrig hört förr. En del brev slarvar dock posten bort och Cloudscape känns oväntat bekanta och flera av låtarna får mig att tänka på alster som redan gjorts av andra band, det känns som att en del melodier och sångpassager är stulna rakt av från andra verk jag redan hört tidigare. Jag vet inte om så är fallet men för att vara ett progressivt band låter Cloudscape inte särskilt innovationsbenägna. Dock har de skapat ett album som låter väldigt intressant och som andra recensenter påstår är riktigt bra för den som gillat bandet sedan tidigare vilket verkar vara en gemensam nämnare för de som hyllar bandet.

Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka om detta album, det är varierat och väl framfört till hundra procent. Samtidigt känns det som att jag hört det förr och jag har aldrig hört Cloudscape och speciellt inte detta album, så varför kommer den känslan? Och varför sätter sig inte en enda melodi, en enda refräng eller en enda sångpassage på mitt medvetande? jag kan inte minnas någonting av detta album när jag inte lyssnar på det varför jag måste ha det igång konstant och snurrandes flera varv när jag jobbar med denna recension, något som inte brukar behövas eftersom i stort sett alla album lämnar något avtryck. Det konstiga i detta är att jag tycker albumet är väldigt bra när jag spelar det men det kanske det kan beskrivas som en typisk storfilm från Hollywood, snygg, välgjort och egentligen totalt intetsägande och gjort hundratals gånger förr. Men det känns också fel för med filmer som till exempel Avatar eller Sagan om Ringen känns innehållet ytligt och tomt och det är inte fallet med detta album, jag bara glömmer det varje gång jag slutat spela det.

Så kort och gott ett starkt godkänt album som ger mersmak när jag spelar det, men som jag troligen skulle glömma bort att det existerade om jag inte hade i uppgift att recensera det.