Cardiac Arrest
Vortex of Violence

Tracks
1. Portal of the Damned
2. To Their Graves
3. Relentless Pursuit
4. Conjured Beings
5. Primitive Lunacy
6. Vortex of Violence
7. The Depths of Despair
8. Ritual Plague
9. Subject to Torture
10. Sacrifire
11. The Last Thing That You See


Band:
Jim Deabenderfer (Drums)
Dave Holland (Vocals & Bass)
Tom Knizner (Vocals & Guitar)
Adam Scott (Vocals & Guitar)


Discography:
Heart Stopping Death Rot (EP 2004)
Morgue Mutilations (2006)
Cadaverous Presence (2008)
Haven for the Insane (2010)


Guests:


Info:

Released 2012-05-08
Reviewed 2012-06-06

Links:
cardiacarrest666.com
myspace
ibex moon

Och där kom den då, skivan som officiellt förstörde min dag fullständigt. Det släpps i runda slängar ett tusental skivor årligen som kategoriseras som hårdrock och bland dessa finns Cardiac Arrests fjärde album, vilken släpps genom Ibex Moon Records. En snabb sökning på Ibex Moon Records i Halloweds söktjänst genererar 5 recensionsträffar från Hallowed.se och av dessa 5 album har två album fått lägsta betyg (1 av 7), övriga tre fördelar sig jämnt på betyg två, tre och fyra. Det är ett fint snitt på 2,2 i betyg, vilket alltså är klart underkänt enligt Halloweds definition. Efter denna recension kommer det betyget att ha sjunkit ytterligare lite och Ibex Moon Records lever upp till en sak väldigt troget: de släpper marknadens förmodligen sämsta skivor från hårdrocksgenren.

Cardiac Arrests 'Vortex Of Violence' kommer inte bara med en av det här årets sämsta skivor sett till kvalitén på musiken, utan även sett till produktionen är 'Vortex Of Violence' ett album som känns långt under det som jag kallar godkänt. Albumet är 48 1/2 minut långt och på dessa minuter hinner de spela igenom 11 av årets hitintills 100 sämsta låtar. Inte en enda av dessa låtar är bra på något sätt och det närmaste ljud jag kan likna detta med är mullrande från fulla färgburkar som står uppställda på en rejäl metallhylla, som sedan rasar samman och kastar alla färgburkarna i marken med ett vidunderligt dånande. Skivomslaget är blåaktigt med en massa figurer som känns hämtade från kiss-och-bajs-humor-tidningen Python och på något sätt känns det inte det minsta förvånande att höra det man får höra när de har det skivomslag de har. Det här är musik som känns passande för kiss-och-bajs-humor.

Jag brukar väldigt sällan ha snälla saker att säga om Ibex Moon Records och jag tänker inte ändra på den saken nu. Jag förstår varför de vill släppa den här typen av musik, därför att ingen annan gör det och förmodligen finns det tillräckligt många lättlurade människor som kan tänka sig att lägga sin veckopeng på skit som detta, men jag måste ändå fråga mig själv frågan varför de gör det? Tycker de verkligen att världen behöver få tillgång till musik som detta? Tycker verkligen världen att den behöver få tillgång till musik som detta? Smaken är, som vi alla vet, som näsor - alla har en - men jag skulle gärna höra från er som verkligen tycker att det här är bra grejer så att jag kunde förstå lite mer om vad för typ av människor som uppskattar detta och vad det är i det som lockar, för jag kan då inte finna mycket alls, trots att det är mitt jobb att söka reda på sådant. Och jag är fullständigt förbryllad över det.

Det som ska föreställa sången låter som de där djupa rapningarna folk kan göra när de verkligen tar i från magen och trummorna låter som smattrande regn mot plåttak. Det som dominerar ljudbilden är dock basen, vilken känns som bland de mest störande sakerna jag hört på länge. Jag tror faktiskt att de spelar på samma sträng hela skivan igenom och i precis samma tempo från start till slut dessutom, vilket säger sig själv att det inte kommer hålla över 48 minuter - i synnerhet som att inget annat instrument eller sången kan kompensera för detta. Ingen av låtarna sticker ut från de andra på något sätt, alla känns som precis samma sörja och det enda som räddar skivan från total kollaps är att det finns någon form av melodi genom skivan, att det sedan är precis samma melodi i varenda minut på varenda låt gör dock detta till en inte allt för stark egenskap.

Jag tänker inte hävda att detta är årets sämsta skiva, men det är absolut en av de tio sämsta och jag kan faktiskt inte komma på en enda positiv egenskap med detta album som gör att jag vill rekommendera den för någon där ute. Men är du en av de som köper skivor som denna, vilket också är anledningen till att Ibex Moon Records fortsätter släppa dynga som denna, så vill jag gärna höra ifrån er. Skriv ett mail och berätta vem du är så kanske jag har lite mer förståelse till nästa gång jag får en skiva jag helst av allt bara vill använda som tortyrredskap, om jag bara haft en tortyrkammare att tortera folk i.

HHHHHHH

 

Label: Ibex Moon Records
Tre liknande band: Funerus/Sexcrement/Denial Fiend
Betyg: HHHHHHH (2/7)
Recensent: Caj Källmalm

read in english