Asylum Pyre
Fifty Years Later

Femtio år senare, det är när Asylum Pyre avslutar sitt andra album, åtminstone i ett ekologiskt perspektiv eller något i den stilen för det är något bandet tydligen ska ägna sig åt tematiskt. Ni vet sådant där trams som global uppvärmning och dess hemska effekter, som att skänka förutsättningar för liv och tillsammans med det skyddande magnetfält Jorden har att vara de enskilt viktigaste förutsättningarna för livet om det nu finns några enskilt viktiga sådana. Så vad händer då om femtio år? Jo, temperaturen som de senaste hundra åren stigit med mindre än en grad celsius ska höjas med fyra grader och vattennivån som stigit cirka sex centimeter de senaste tjugo åren ska stiga med en halvmeter om vi ska tro de senaste larmrapporterna publicerade på diverse dagstidningar. Vad den franska kvintetten Asylum Pyre säger har jag ingen aning eftersom jag inte lyssnat på lyriken men antagligen säger de väl någonting eftersom det här med en tänkbar evolution för vår planet nämns tillsammans med deras fortsatta ekologiska tematik i informationen jag fått från skivbolaget. Är det då en predikan enligt Al Gores lära, eller står musiken i första rummet?

Jag tycker nog att tematiken inte tar alltför stor plats och den var faktiskt inget jag noterat under tiden jag lyssnat på bandets musik som är kvinnofrontad power metal med stor fokus på melodier och en medryckande stil. Tempot är ganska varierat men ofta relativt högt även om bandet ibland går ner i en mer midtempostil där sångerskans röst kommer väldigt väl till pass även om hon inte är direkt oäven i övrigt heller. Hyfsat varierat stilistiskt är det också även om albumet håller sig väl enhetligt med en fin övergripande ljudbild, ett väldigt bra producerat album skulle jag vilja tillstå. Dessutom är det inte femtio år långt vilket är positivt för jag skulle inte vilja dö i värmeslag eller drunkningsdöden bara för att albumet tar för lång tid att spela, nu är väl inte den risken så stor dock med tanke på att jag bor i höglänt terräng på en plats som är väldigt kall. Kall är dock inte musiken, den känns varm och optimistisk så det kanske är en positiv framtidsvision.

Om detta album kommer att nämnas om femtio år låter jag vara osagt även om chansen för det är mycket liten, inte för att det är ett dåligt album utan snarare på grund av att Asylum Pyre nog inte är kända nog och troligen ändå inte kommer att nå ut tillräckligt väl för att slå i så stor utsträckning som behövs för att skrivas in i historieböckerna. Men visst fan är deras album bra, precis lika bra som en fyra graders genomsnittlig temperaturökning där jag bor skulle vara men jag lär nog inte få se den förhoppningen slå in även om alarmisterna påstår det, men visst det vore något att se fram emot nu när vargavintern är i annalkande.

Bäst på albumet är fjärde spåret These Trees och det avslutande titelspåret, på dessa faller verkligen Asylum Pyres alla starka sidor samman till enheter som nästan slår undan fötterna på även den mest ärrade musikkritiker. Jag kan lyssna på detta album bara för dessa två spår som definitivt platsar på en låtlista över årets vassaste låtar. Så för er som uppskattar melodiös metal med kvinnlig sång kan jag definitivt rekommendera detta, det är ett riktigt bra album även om troligen ingen kommer att nämna det femtio år senare.