Adorned Brood
Kuningaz

Den tyska sextetten Adorned Brood har en historia som sträcker sig tillbaka till nittiotalet och ses enligt prominformationen som ett tongivande band inom den tyska folkmetallen. Kuningaz som betyder kungahus eller något sådant på germanska är bandets åttonde studioalbum, det senaste släppte de 2010. Personligen har jag inte hört bandet tidigare men det finns en del spännande så kallade paganska metalband från de germanska regionerna så viss förväntan hade jag när jag drog igång låtmaterialet i min fruktmaskin.

Det handlar om aggressiv metal med inslag av folkmusik där de också ofta tonar ned i folkmusikaliska passager, sången blandas mellan vrålande och mer klarsång och är väl mest bara varierad mellan dessa två. Det är väl ingenting som stilmässigt direkt överraskar och det är producerat ungefär som man kan förvänta sig av ett band som detta, albumets musikaliska ådra är varierad över de elva spår och knappa femtio minuter musik vi fått. Den som vill ha det limiterade digipacket kan dessutom tillskansa sig ett ytterligare spår i och med att där finns ett tolfte bonusspår som vi aldrig fick. Jag vet inte vad förlusten av det är men jag kan säga att de elva spåren vi fått räcker väl för det är en skiva lång nog och som dessutom är solitt genomförd, det märks att dessa herrar vet vad de gör.

Jag ser väl inga större brister med detta album, det kanske dock inte är det bästa jag hört inom genren. Låtarna är oftast solida men saknar bett och äventyrslusta vilket är något som hör ihop med musik som denna och därför känns ganska mycket som ett måste. Har de kanske gått mest på rutin och snickrat samman låtar av gammal vana? för mig kan det vara en förklaring till att det alltid känns bra men aldrig riktigt griper tag i mig, det är dock bra men inte riktigt tillräckligt för att verkligen övertyga.

Jag tycker att Victory or Valhall är det bästa spåret på albumet, främst på grund av den riktigt vassa refrängen som blåser bort det mesta både i subgenren och i metalgenren, ett impnerande spår helt enkelt. Resten av spåren är ganska bra men de mesta känns som de bara passerar förbi och ger kanske ett lätt positivt intryck samtidigt som man hör det men sedan får du inte behålla något intryck utan albumet glöms ganska snabbt bort. Så, kort och gott är Kuningaz visserligen ett bra album men inget att slåss till sista blodsdroppen för.

HHHHHHH