Band:
Rick Worrall (Vocals, Keyboards)
Steve Worrall (Guitars)
Chris Brockway (Bass)
Angelo Earle, Sean Lane (Guitar)
‘Bic Mac’ (Drums)
Jimi Jamison (Backing vocals)
Discography:
Debut
info:
guests
Jim Spake saxophone
Don Garbutt keyboards
Felton Pilate keyboards, backing vocals
Released 2011-07-29
Reviewed 2011-09-09
Links:
yesterrock
Vi kan inte direkt säga att albumet heller håller sig väl sett över tid med tanke på att det känns gammalt. Ljudbilden känns som den är från sent åttiotal, lite billig och plastig. Annars är det ganska typisk melodiös rock eller AOR som den också kan betecknas till, mycket keyboards, lite sax, melodiösa gitarrer och allt det där som finns inom den genren. Kort kan vi väl beskriva det som AOR från det förgångna, det låter så, ser ut så och det är ju faktiskt också så. Albumet har elva spår och tar dig 44 minuter att ta dig igenom, eller 44 minuter att avnjuta om du är fan.
Det här albumet är knappast något som kommer att gå till historien som ett av de mer fantastiska albumen som gjorts, det är ett okej album men inget lysande på något sätt. Jag tycker att det största problemet är att det känns daterat, vi snackar om ett gammalt album och till skillnad från de flesta på Yesterrock jag fått hittills i alla fall känns det också så gammalt. Om jag ska vara helt ärlig så känns det som att det är ett album som kändes gammalt redan när det kom, och knappast var det något banbrytande när det kom också, men som 44 minuter av tanklös underhållning är det helt okej och jag kan väl egentligen inte klaga på något mer än att det känns gammalt, musikaliskt är det ganska bra och låtarna är radiovänliga och lätta att ta till sig.
Det blir en kort recension som säger att Worrall gör en bra skiva men den är ingenting speciellt eller extraordinärt och känns nog mest som att den passar samlarna snarare än musikfanatikerna.
HHHHHHH
