We Are The Ocean
Go Now and Live

Tracks
1. Trouble is Temporary, Time is Tonic
2. What It Feels Like
3. The Waiting Room
4. Runaway
5. Trials and Tribulations
6. Overtime is a Crime
7. Godspeed
8. Now and Then
9. Follow What You Need
10. Before I Die


Band:
Dan Brown – vocals
Liam Cromby – guitar/vocals
Jack Spence – bass
Alfie Scully - guitar
Tom Whittaker - drums


Discography:
Self-titled EP (2009)
Look Alive EP (2009)
Cutting Our Teeth (2010)


Guests:


Info
Produced by Pete Miles

Released 2011-04-29
Reviewed 2011-05-05


Links:
wearetheocean.co.uk
myspace
hassle

Ett band som kallar sig vi är oceanen, hur i hela friden ska man tolka det? Det känns ju inte riktigt som något väl underbyggt eller utforskat påstående, eller ska man tolka det som att detta band består av triljoner och åter triljoner medlemmar som alla ser ut som vattenmolekyler, vissa ser ut som fiskar kanske, andra som salter och en del som plastskräp. Känns inte så värst troligt om jag ska vara helt ärlig så kanske betyder det bara att alla i bandet ser ut som fiskar, jag säger att det är så för enkelhetens skull. Lite grann för att motsäga sig sitt eget namn har bandet ett omslag med en fågel och ett skivnamn som heter Go Now and Live, fiskar simmar och fåglar flyger så den känns också en aning konstig. Nåväl, bandnamnsförvirring och allmänt förvirrande identitet kring detta band är knappast något som egentligen inte bör påverka det musikaliska om nu inte bandnamnet faktiskt indikerar att bandet använder havsljud i sin musik, kanske är gitarriffen uppbyggda på samma sätt som tsunamiskvalp, jag tror att du får fråga någon japan om du vill veta om den saken är korrekt.

Bandet beskrivs musikaliskt som post-hardcore vilket bara är ytterligare en patetisk subgenre bland millioner andra, jag kan säga att det är någon form av melodiös punkrock/hårdrock men visst detta är bandets andra skiva och av mina efterforskningar har jag kunna deducera att bandet gått mot ett softare och mer kommersiellt sound, den råare av de två sångarna, Dan Brown (ja det är faktiskt den framgångsrike författaren jag talar om här, även om han ser lite yngre ut och beskrivs som yngre när det gäller hans roll i detta band) ska ha tonat ned sig lite grann till förtret för vissa som tycker att band inte har rätt att förändra sig. Jag har inte hört bandets tidigare alster så jag kan inte direkt kommentera med mina egna upplevelser i den frågan. Bandet har också en ny producent till denna andra skiva och vad han gjort med bandets sound kan jag inte säga, kanske allt, kanske inget.

Det finns tio spår på denna skiva och den har en speltid på 33,3 minuter enligt mitt musikfilspelarprogram från tillverkaren som gärna exploaterar låglönearbetare för att bygga billiga datorer. Den inleds med ett spår som kallas Trouble is Temporary, Time is Tonic, ett spår som ger mig klassiska Led Zeppelinvibbar i ungefär två sekunder innan de försvinner i en post-hardcorisk rocker som faktiskt är väldigt medryckande med bra refräng och fins samspel medan de två sångarna, det är tydligt att Dan Brown inte bara kan skriveaintensiva spänninsromaner, vad som är märkligt är dock att ingen annan recension jag läst gjort den kopplingen. Nåväl, ni får kopplingen av mig, andra spåret What it Feels Like känns som en rätt typisk alldaglig låt inom den alternativa rockgenren med ett sound som knappast vare sig engagerar eller intresserar. The Waiting Room som är spår tre är videon jag slängde in i denna recension, den är okej. Jag tycker sångarsamspelet fungerar bra i den men den är för tråkig för att verkligen intressera mig. Vi hoppar till spår fem Trials and Tribulations, den är bra, jag tycker att bandet mest kommer till sin rätt när de höjer tempot och lägger in lite mer energi istället för att såsa på i någon form av midtempo utan vare sig melodiösa spår eller tempospår att följa. Spår fem har bådadera, både skönt tempo med bra växlingar, det är ett av de bästa spåren på skivan. Overtime is a Crime är ett annat spår jag gillar om inte annat för titeln. Spår åtta Now and Then kan jag väl nämna också, efterföljande Follow What You Need är däremot rent usel med tjatig lyrik och enformigt sound, spyframkallande är bara förnamnet.

Jag tycker ändå att sett till det hela föredrar jag ändå Dan Browns böcker framför hans sjungande och även om We Are The Ocean har en del värt att framhäva så tycker jag ändå att de på det hela taget känns rätt enformiga och saknar både en riktig idé och identitet. Välgjort rent tekniskt men låtarna lämnar en del att önska skulle kunnat vara min slutkläm.

HHHHHHH

Label: Hassle/Sound Pollution
Tre liknande band: Foo Fighters/Alexisonfire/Jeff Buckley
Betyg: HHHHHHH
Recensent: Daniel Källmalm