Recension Vicious Rumors - Razorback Killers 2011

Vicious Rumors är ett av dessa så kallade ”klassiska” heavy metal-band som världen håller andan för varje gång de kommer med en ny skiva. I deras diskografi ingår nio studioalbum före denna, samt en EP, två liveskivor och två filmer. En ganska skral diskografi för att vara ett band som hållit på sedan 1979 (dvs. över 30 år), men så har inte bandet fått något direkt kommersiellt genombrott heller. De har långt ifrån samma allmänna kännedom som Iron Maiden eller Manowar, men kanske är det också så att bandet satsat mer på kvalitet än kvantitet under åren. Deras utgivningstakt har trots allt hållit sig på att en ny skiva kommer efter 2-3 år och nu på slutet har de tagit hela fem år på sig mellan releaserna. Så vad kan vi förvänta oss av det tredje albumet på tio år?

Tja… förväntningar är ju individuella och knappast samma hos alla. Jag personligen förväntar mig ungefär lika mycket av denna skiva som jag gör av sniglar – knappast något som kommer rädda världen, knappast ett nytt underverk och knappast något som får mänskligheten att stanna upp om så bara i några sekunder. Nej. Inget sådant. Jag och heavy metal är inte bästa kompisar, det kan jag väl erkänna så här direkt. Och jag och Vicious Rumors har inte direkt hållit varandra i handen heller, även om vi aldrig har bråkat. Just heavy metal-genren känns lite fattig för min smak och så även Vicious Rumors. Det är garagedistade gitarrer och en hård produktion som tar sig fram i ett ganska halvnormalt tempo med en sångare som gnäller fram sången likt en Gremlin (d.v.s. en Mogwai som ätit efter midnatt). Inget direkt ovanligt här, även om Brian Allen som sjunger på detta albumet är ny i bandet för skivan. Det har minst sagt varit ganska rörigt på sångarposition sedan Carl Albert tragiskt avled i en bilolycka 1995 med sångare som kommit och gått som kunder hos en hora. Nu hoppas naturligtvis bandet att de fått någon form av stabilitet på sångarpositionen.

När skivan börjar med låten Murderball låter det nästan som om Vicious Rumors äntligen tagit klivet över till den där thrash metalen de legat och balanserat på med flera album nu. Och det känns verkligen ovanligt tungt detta album. Det är en skiva som absolut ligger nära thrashen med sina tunga, huggande gitarriff som låter som grävmaskiner och tuggande bas som manglar dig likt en ångvält. Nya sångaren tuggar fradga medan han sjunger, vilket naturligtvis inte hjälper hans artikulation. Han låter istället som ett halvtamt rabiessmittat lejon som är hungrigt och vrålar diverse oangelägenheter som om det vore senaste modet. Jag skulle väl inte direkt påstå att det är världens mest innehållsrika musik eller uppfinningsrika melodier, men det är välspelat och hungrigt. Bandet verkligen skriker ut att dem vill göra detta och de vill att den här gången ska fansen få sig en rejäl omgång fetmacka av mest våldsamma typ. Men det låter bara sådär. Det är knappast en skiva som kommer kamma hem några priser senare i år.

Varför inte det då? Ja, jag vet faktiskt inte riktigt var jag ska börja på en sådan fråga. Framförallt tycker jag nog att det är lite för enkelt. Lite för mycket rakt på sak. ”Du spelar bas, du sjunger, du trummar och vi två spelar gitarr. Och så spelar vi hårt och argt!”. Ja, men det har ju hundratals, tusentals band gjort redan. Det har ju för fanken ni själva gjort innan också! Det finns ingenting direkt unikt med ’Razorback Killers’, visst är skivan inte dålig. Men som jag sa – det är knappast ett band som kommer gå hem från alla världens prisceremonier och behöva låna en kundvagn för att kunna få med sig allt. Det känns verkligen som helt vanlig heavy metal. Tung sådan, absolut! Som sagt, på gränsen till thrash till och med – men det finns inget eget gitarrljud, inga egna melodier, ingen särskilt unik sångröst på sångaren och inga partier där man verkligen darrar av rysningar för att det är så fantastiskt bra. Det känns dock som att det är ett band som fått göra precis vad dem själva ville. Och i det här fallet resulterade det i en ganska ”vanlig” metalskiva som varken lyckas beröra eller erövra mig. Men min åsikt talar knappast för alla.

Gillar du bandets tidigare skivor, gillar du heavy metal och gillar du när det är tungt? Då har vi en skiva för precis dig här. ’Razorback Killers’ bryter knappast några gränser eller förändrar musikvärlden. Den får oss knappast att stanna upp eller kommer hyllas som ett nytt underverk. Istället så är det en ren, rak och tung heavy metal-platta som kommer piska skiten ut den som inte har tillräckligt med metall i hjärtat. Bra, men knappast banbrytande. Men ibland är det precis vad vi vill höra – en skiva som kort och gott bara rockar hjärncellerna ur huvudet på oss!

HHHHHHH

Vicious Rumors Razorback Killers

Vicious Rumors
Razorback Killers